Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Den första månskensqvällen i Eden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utaf perlor, sådda öfver pellen,
Tände lamporna i himlatjällen,
Stälde detta klot på azurns grund?
Se, der träder kronan i naturen,
Han, den höge konungen bland djuren.
Ut ur nattens dunkelhöljda for.
Majestät på höga pannan tronar,
I hans bröst en stilla samklang tonar,
Der en fridens hulda engel bor.
Milda afton, första gången njuten!
Hvem är den, som, i din gloria sluten,
Ej i himlens sal sig vara tror?
Tiden än ej bor här, fast han leker
Med sin skugga; dagens stråle smeker
Stjernepellen, tynande och matt.
Blott en skymning, och när midnattsmånan,
Bild af lugna, vemodsfulla trånan,
Blickar ned till djupets stilla natt,
Lockar den å nyo icke sången
Ur sin dvala, nyss i slummer fången,
Der han stum i lundens krona satt?
Jo, det klingar! Hör ett melos klingar!
Uppå fantasiens etervingar
Genom luftens rymd dess mollton går.
Näktergal, du nattens skönsta tunga.
Genom silfverskenet må du sjunga
Allt hvad ljufvast uti hjertat slår.
Stjernan skälfer, lundens krona susar,
Vågen glittrar, bäckens harpa brusar,
Hvad din klang allsmägtigt dock förmår!
Se, han sjunker, himla-sonen, sakta,
Saligt ned, att undransfullt betrakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
