Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Söndagsmorgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den signade dagen nalkas så skön,
Som vårsolens frid öfver brusande sjön,
Som dufvan med gröna oliven i mund,
Som daggen på dufnade blomstret i lund.
Han kommer, han kommer från himmelens land
Till jorden med strålande nyckeln i hand.
Det ljusblåa templet han öppnar, så huld,
Och lufthvalfvet fylles af purpur och guld.
I dalen står liljan å ödmjuk, så skön,
Och trädens händer hopknäppas till bön.
Till altaren höja sig fjellarne opp
Och offerrök går från hvar flammande topp.
I pelarerader sig lundarne stält,
Som biblar små bergshällar ligga på fält,
Med gyllene knäppen af guldvifvor små
Och daggens juvelsmycken glänsa derpå.
Så andaktsfull tyst sitter dufvan i lind,
En smältande suck är hvar flägtande vind,
I moll spelar källan sin susande psalm,
Mot skyn blickar svalan från kojornas halm.
Ej knäpp eller kny uti morgonens stund!
Den svällande törnrosen slutit sin mund.
Månn’ fjäriln den lekande lustfärden glömt?
I häcken sin purprade vinge han gömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
