Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Kristi uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Säg, o sol, hvem som gaf
Dig den magten att gå
Ur din dimfylda graf
Utur morgonens haf
Och dess guldböljor små?
Är du ett förebud
Af den stora dagen,
Uppståndelsens dag, —
Af honom, som nalkas,
Den mägtige segraren,
Dödens förkrossare,
Fursten till lifvet,
Himlarnes Gud?
Så döp då och rena i böljans kristall
Ditt anlet, att klart det må lysa och strimma
Som förr, när du steg utur allmörkrets svall
Att fram öfver lustgårdens blomengder glimma.
Du måne, som står der i mnorgonens sal,
Än stadna en stund uti Ajalons dal,
Det heliga, mägtiga undret att skåda,
Som skall denna dag för hvart öga sig båda!
Qvinnornas vandring till griften.
O, qvinnohjerta! du i verlden
Oss trycker allra först till dig.
Du följer oss den sista färden
På grafvens mörka, dystra stig.
Uti din blick bo känslans tårar
Och öfver kindens rosenvårar
Dess trånads-skimmer sprider sig.
Ett dödligt föremål dock hinner
Ej eder tanke, der I gån;
En himmelsk kärlek hos er brinner
För menskoslägtets gudason.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
