Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 17. Hushållerskans klagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ligger ju der alldeles, som vore han lifs Iefvande. O,
himmel! jag dånar, jag dör, jag stryker åt! Hjeip! Hjeip!
FRITJOF
(uppvaknande)
Hvad är här för larm och tummel,
Liksom sol och himlar dragit
Ned pladask på denna plätt,
Bytt all jorden i ett kummel,
Hennes axlar söndersiagit,
Gjort till stoft all menskoätt?
Har du då förtrollad blifvit? –
Jag dig hela tiden väntat,
Men förgäfves allt mitt hopp!
Rum från rum jag kring har drifvit,
På det minsta kyffe gläntat,
Synat allt från tå till topp.
Ingen Greta har jag funnit.
Hvar i Guds namn har du varit,
Sönderklöst så der i syn’?
Jag ej silke derpå spunnit,
Allt mitt goda lätt förfarit
Utan någon eftersyn.
In sig skälmar kunnat bryta.
Och hvad mer är, morgondricken,
Kaffet, saknats vid min klaff.
Utan diskning hvarje gryta,
Katten svulten, tom och spicken,
Utan vatten min karaff.
Är det så, du husbond’ tjenar,
Så du om hans goda sköter,
Så du spelar med mig fars?
Jag dig afsked promt förlänar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
