Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 16. Dramatiskt qvodlibet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TYSTNADEN.
Ej Ingeborg i sömnen stör.
Så godt och skönt hon hvilar.
På kinden drömmen rosor strör
Och munnen himmelskt smilar.
Den ena armen utsträckt är
Uppå den söta engeln.
Hon uti handen ännu bär
Af glöm-mig-icke stängeln.
Den andra hon i halfrnnd lagt.
Lik bågen, då han böjes,
Inunder liljenackens prakt,
Som rik på lockar röjes.
Hur hulda dessa ögonlock,
Som utaf hvilan svalkas!
En enda ej af flugors flock
Näns hennes sofbädd nalkas.
Märk, huru lugnt som källans glas
Dess bröst helt sakta andas.
O, se! hvad mjukhet, glans och grace
I dessa former blandas!
Förledarn sjelf på detta rum,
Så djerf han äfven vore,
Vid denna anblick stode stum
Och blek till baka fore.
HUSHÅLLERSKAN.
Låt upp, låt upp! jag med mig har
En hyrkusk grof och långer,
Han dörrens spegel sönderslår
Till evig skam och ånger.
Då hela verlden skall få se
Och hela Stockholm veta
Din lefnad i sin styggelse,
Så visst jag nämns Margreta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
