Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 15. Resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15.
RESAN.
Redan tornväktarnes skyddsgud[1] på bocken
Satt och det frustande solspannet körde.
Han till de tolf ibland kuskarne hörde,
Hvilka gud Febus i tjenst tagit opp.
Än ej så tidigt om morgon på nocken,
Stadigt han höll i de glimmande tömmar,
Medan kring fålarne morgonens drömmar
Flögo som fjärlar i hvirflande lopp.
Just vid den tiden ett dylikt sågs ila
Här ner på jorden så fort det förmådde,
Under den snärt, som i löddret sig tvådde
Rakt utåt Torpet framljungade det.
Seldonen voro väl icke gentila,
Men dock passerliga för den huldinna,
Som vi i hyrvagnen primande finna,
Fritjofs Greta, med mopsen i knät.
Febus till höger och venster i charen
Sållade glittrande blommor kring polen,
Greta sitt Strömbergs på sjalen och kjolen,
Båda fundersamma hvar på sitt sätt:
Febus, som bjuder med gyllne tiaren,
Att det förtretliga solstånd var inne,
Mer ej med plus men ett minus i minne,
Greta att få på sin Fritjof rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
