Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 11. Midsommaraftonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blomman, förr med slutna knoppar
Rädd för kylan, kan man tänka,
Hufvu’t sänkt som på en enka,
Nu, i fröjd af daggens droppar,
Lyfter kalken natten om,
Hviskande: »kom fjäril, kom!»
När i dungar, lika ljusa
Under natten som på dagen,
Skönhet färdas med behagen,
Utaf dufvospannet dragen,
Och de milda vindar krusa
Med sin lena vinges flägt
Böljans perlbesatta drägt;
Och i linden ännu surrar
Binas aldrig trötta skara,
För att ut på skattning vara,
Och den hela norden burrar
Under spel och lek och sång
För den kransbeprydda stång;
Och med läppar rosenröda
Hesper hela natten talar
Öfver ängar, berg och dalar,
Hur i öster snart skall glöda
Samma purpur om igen,
Som i vester glänser än;
Daggens droppar på hvar blomma
Som juveler härligt blänka,
Och små elfvor sakta komma,
Att i blommans kalkar sänka
Sin af eter spunna kropp,
Att guldperlor hemta opp;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
