Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Fritjof och Ingeborg eller Midsommarshelgen - 5. Ingeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inunder det täcket man tyckte,
Att Amor smått andande låg
Och örngåtten tryckte och tryckte
Med fiken och sprittande håg.
Och munnen? En halföppen blomma,
Som tyckes än hviska så smått:
»Säg, vill du hit upp till mig komma?»
Än; »kom ej, jag jagar dig bort.»
Och gången? På rosornas kalkar
Ej vestan bär lättare fot,
Än Ingeborg, då hon framhalkar
Att bollen i flykten ta mot.
Bekant var den ringaste planta,
Hvar buske med henne i lund,
Och skatan, som jemt vill bakdanta,
Vid anblicken teg uppå stund.
Ej sällan man vågen såg stadna,
Då syn hon på Ingeborg fick
Och såg hennes höghvälfda panna,
Dess rosenemun och dess blick.
Så olik de skrufvade byster,
Som teckna det qvinliga kön,
Hon var, kanske något för yster;
Men deruti äfven rätt skön.
De småspratt, hon plägade göra,
Förargade ingen, tvärtom
Då hviskades i hennes öra:
»Din fjolla! o, gör detta om!»
Hvad hon kan förmå uti sången
Framföre en drillande trast,
Vi lemna å sido för gången,
Och dermed är ej någon hast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
