Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Större stycken - Mollbergs epistlar. 2 - Ulla Vinblads död - Tredje scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu ä’ ni fulla, små flickor på äng;
Trillen och dansen nu lustigt i fläng,
Bädden till natten åt fjäriln en säng.
Gossen är dristig och hurtig och ung,
Jag är er Bacchus och morfar och kung.
Döden kommer på vägen, dragande en kärra, hvari ligga dödskallar,
benrangel, likkistplåtar, stjernor, tiggarstafvar, ordensband och
gamla tofflor, nycklar, böneböcker, rakknifvar, stigbyglar. I
handen har han en lie. Kärran är gjord af benknotor.
KYPAREN EDE kommer raglande.
Undan, ur vägen! ur vägen med kareten, säger jag!
Ser du intet, folk kommer?
Döden vänder sig om och hugger genast hufvudet af honom.
De andra fly.
DÖDEN.
Så ligg der du, ett dödens pris,
Till ormars mat och korpars spis!
Du, kärra, rör dig nu igen;
Skall jag ej rofvet träffa än?
I denna park det ligga skall,
Nämdt Ulla Vinblad. Mörkrets svall
Re’n allt betäcker, mer och mer,
Men döden sjelf i mörkret ser.
Jag har en lukt så fin, så stark,
Som nattens herskande monark;
Med den jag skall mig leta fram.
Hvad ligger der vid trädets stam?
En liten flicka. Sof i frid!
Det kommer ock en gång din tid.
Nu re’n mitt rof jag spårat opp.
Hvad ser jag der? En väldig kropp.
Det Mollberg är. – »Kavall förbi!»
I höst du ock mitt rof skall bli. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
