Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Adolf Norling - Sven Adolf Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djuregarén sjelf kunde med lätthet anskaffa:
öfvertygad derom att vida flere sjukdomar botas
genom ändamålsenlig vård, än dyra och konstiga
läkemedel. Det var derföre ingen kostsam sak att följa
Norlings ordinationer, och han var i detta afseende
äfven mycket anlitad.
Man har klagat deröfver att Norling var alltför sträng
emot sina elever och fordrade för mycket af dem i
fråga om stallsysslor och gröfre göromål, men för
litet åter ifråga om theori eller ren vetenskap. Hvad
strängheten beträffar, så torde anmärkningen derom
stundom varit befogad, men den berodde ingalunda af
hårdhet eller elakhet i Norlings karakter, ty denna
var raka motsatsen, utan utgjorde en qvaj?-lefva från
den tid och den skola, hvaruti han sjelf blifvit
uppfostrad, ty Hemqvist lärer varit öfvermåttan
sträng. För dem af eleverna som noga fullgjorde
sina åligganden var emellertid strängheten ingalunda
besvärande. Hvad åter angår elevernas undervisning, så
uppfattades denna af Norling sålunda, att hufvudsaken
var att bilda praktiskt dugliga djurläkare, som
sjelfve kunde sköta och behandla sina sjuke; icke
förfinade theoretici, som knappast vågade nalkas ett
kreatur. Det var visserligen ingalunda hans åsigt,
att den theoretiska underbyggnaden kunde undvaras
eller försummas; han ville blott att den icke skulle
inhemtas på praktikens bekostnad,* och framtiden skall
afgöra om han häruti misstagit sig, ifall nemligen
ett motsatt undervisningssätt skulle blifva infördt
vid veterinär-läroverken.
Inom det enskilda umgänget var Norling lika gladlynt
och skämtsam emot sina elever, som mot alla, med
hvilka han kom i beröring. Han hade alltid njågot
roligt att säga, något qvickt eller pikant, som
förträffligt passade in på den person eller det ämne
hvarom frågan vände sig. Han hade en sällsynt förmåga
att sprida glädje och trefnad omkring sig, och han»
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
