- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:138

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

kastad på skräphögen - se detta kan till och med
krossa ett sinne af jern, som mitt".

Hvad som kanske mest af allt påskyndade
hans stofthyddas fall, det var det ekonomiska
betrycket. Alltjemt hemsökt af exekutionsbetjenter
och procentare, och seende hvarje ny dag blifvande för
honom allt fattigare på hopp att kunna draga sig fram
med heder och en viss anständighet, dukade slutligen
hans krafter under, och den gamle krigaren, som i
otaliga strider stått såsom fastvuxen mot fiendtliga
anfall, föll nu maktlös ner på sjukbädden. Det
ringa som återstod ho^ nom af egodelar, hans
uniformspersedlar och äretecken, voro hårdt nära
att tagas i mät och gå under auktionsklubban. Det
snart sagdt enda han fick behålla och som han ej
kunde skilja sig ifrån - det var hans gamla svärd,
pröfvadt och blodadt i så många fäktningar. Det hade
sin plats på väggen vid hans fötter, och han hvilade
ofta sin halfslocknade blick på vapnet, under det ett
småleende öfverflög hans läppar och en tår bröt fram
i hans ögon. De tycktes liksom tala med hvarandra,
de gamla vännerna, men hvad svärdet sade honom och
han till svärdet under dessa tysta samtal, det tog
han med sig i grafven.

Kungörelsen om Carl Johans kröning hade
utgått, och redan var en talrik hop skådelystna
främlingar samlad i hufvudstaden att öfvervara
högtidligheten. Kröningsceremonielet var för
längesedan i ordning och alla anstalter vidtagna,
för att göra festen så lysande som möjligt. Endast
en fråga tycktes ännu vara oafgjord och bekymra
vederbörande, den nemligen, hvem man borde utse
att anföra krigsbefälet? Det var ju en förtjänstens
representant som på bajonetterna stigit upp till makt,
.det var ju en hjelte, hvilken i téten för svenska
arméen vändt bladet i verldshistorien och som nu
skulle krönas till konung öfver ett fritt folk af
gammal krigar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/b0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free