- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:135

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

befälet hade en dag inställt sig i svenska
högkvarteret och voro nära att tillvägabringa
en konvention, som hade Finlands evakuerande till
föremål; men general v. Vegesack satte sig så kraftigt
och så bestämdt deremot, att fiendtliga gene-ralerne
måste återvända med oförrättadt ärende - denna gång:
den nästa lyckades de så mycket bättre, ty det fanns
blott en v. Yegesack, och han var då borta. - ’ - -

Så - under lifvets mest skilda förhållanden, i med-
och motgång, förblef v. Yegesack städse den oförsagde,
. outtröttlige, om sina pligters uppfyllande
nogräknade, för Sveriges ära och sjelfständighet
brinnande fosterlandsvännen. Han kunde någongång
öfvergifva sig sjelf, men aldrig dem han svurit
trohet. Det fanns i hans karakter både flinta och
stål, och icke sällan, då dessa fingo beröring med
hvarandra, kunde ögonblickligt allt inom honom stå
i eld och lågor, han kunde då rusa öfver linien och
förbi sitt mål; men i sådana fall lät godtgörelsen
ej vänta på sig. Såsom en exponent af en längesedan
förfluten tids ännu bibehållna chevalereska takt
och ton ville han icke blott synas, utan ock i
verkligheten gälla, och han lyckades deri. Det var
en egenhet hos honom, att ju mera motstånd han rönte,
ju lugnare och värdigare blef hans hållning; och när
oppositionen, som någongång hände, började blifva
alltför närgången och högljudd, låtande förstå att
den deplojerade på mäktiga understödstrupper eller
bundsförvandter - då blixtrade hans ögon, i det hans
panna klarnade och hans kinder an togo en högröd
färg, då rätade han upp sin resliga figur och i det
han lät sitt snille och sina kunskaper operera, bröt
han igenom den sorlande me-ningsfraktionen, liknande
ett stort skepp under fulla segel, Bom majestätiskt
klyfver de vräkande vågorna. I mer än ett hänseende
kunde hans lif kallas en kedja af strider, och det
enda segerbyte han sökte för sin egen räkning, det
var rät-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/b0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free