Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack - Eberhard Gotth. Ernst von Vegesack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Den 6 November 1818 följde jag, en sjuårig pilt,
min, farbroder, den frejdade hafdafor skaren Carl
Adlersparre till Clara kyrkogård. Han hade tagit mig
med sig för att låta mig se ståten vid en ntmärkt
och högt nppsatt mans begrafning. JSar han ditgick
föreställde han sig troligen, liksom mången annan,
att man ej gerna knnde, och minst i en hnfvudstad,
åt den eviga hvilan Öfverlemna ett hjeltestoft, utan
att göra det på ett sätt, som värdigt motsvarade
den bortgångnes lysande förtjenster. Men han
bedrog sig. Man skulle här mot den döde uraktlåta
allt, som hörde till skyldigheten, för att ej
tala om tacksamheten; ja, till och med de vanliga
personaliernas uppläsande - liksom man hade uraktlåtit
allt tillbörligt mot den lefvande eller rättare sagdt
ignorerat honom, just då han bäst behöfde ihågkommas,
för att slutligen låta honom nära nog dö af svält.
Jag mins af denna misslyckade tillställning
ingenting mer än att trupper dervid tjenstgjorde
och att min ledsagare, högeligen misslynt öfver hvad
han bevittnat, påstod ett man här profanerat ett af
fosterlandets ärorika minnen. Sedermera berättades att
Gardell, förargad Öfver prestens sätt att förrätta
jordfästningen, gått på kyrkogården till honom och
med häftighet sport: "är begrafningen slut, har ni
ingenting vidare att säga vid en sådan mans graf?" Och
då predikanten förklarade att hans tjensteåligganden
vid denna akt voro fullgjorda, Cardell med dundrande
stämma yttrat: "sådan prest skall ta mig f-n ej
begrafva mig."
Var detta åsidosättande af en skyldig uppmärksamhet
emot en bortgången förtjent medborgare en handling
på befallning, eller var det en frukt allenast af
tillfällig glömska? Man har rätt till en sådan fråga,
då man till det anförda lägger: att fastän general
v. Yegesack var, om jag ej alltför mycket misstager
mig, en af Krigs-Vetenskap s-Akademi ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
