Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Nittonde århundradets skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10. Nittonde århundradets skulptur.
Den förste, som med snillets klarhet insåg det tillgjorda
och osanna i hela den nu skildrade skulpturriktningen och som,
närd af antikens åskådning, i en följd af utmärkta verk gaf
uttryck åt en ädlare och sundare uppfattning af sin konst, var
svensken Johan Tobias Sergel (1740-1814), lärjunge af L’archevesque,
utbildad under en längre vistelse i Roma (1769-17 78). I hans
tidigaste arbeten,
såsom den för
grefvinnan Dubarry
bestälda,
sedan af Gustaf
III köpta Amor
och Psyche,
märker man ännu
inflytandet
af det koketta
och maniererade
hos den franska
skulpturen;
men i sin berömda faun,
utförd år 1770
(49), i Diomedes och
andra tolkar
han med glödande
hänförelse det
skönhetsideal,
antikens
sammansmältning med naturen, som i allt klarare ljus framstod för
honom. Hade icke Gustaf III återkallat honom till fäderneslandet,
skulle han utan tvifvel öfvat det djupaste inflytande på den nyare
skulpturens frigörande från sekelgamla bojor; men i stället har
han verksamt ingripit i vårt lands konstriktning genom sina verk,
af hvilka vi ytterligare kunna nämna stoden af Gustaf III i
Stockholm, aftäckt 1808, altarprydnaden Kristos’
uppståndelse i Adolf Fredriks kyrka derstädes, </sp>Axel Oxenstjerna
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
