Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Orientens skulptur - 2. Grekernes skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religiöst innehåll. Man har till exempel vid framställningen af
landets olika gudar tillgripit ytligt symboliserande medel och satt
djurhufvuden på menniskokroppar - hvilket tillika fått tjena till
hieroglyfisk beteckning af gudarnes namn. Så till exempel erhöll
Tot hufvudet af Ibis, Anubis försågs med hundhufvud, Ammon
med hufvudet af väduren och så vidare. Mera njutbar är den
egyptiska konstens framställning af det gåtfulla väsen, som kallas
sfinx, hvilken framställes med menniskohufvud på lejonkropp,
och till och med ej kan frånkännas en viss grad af storartad
karakter och mystisk verkan.
2. Grekernes skulptur.
Grekernes fantasi var i hufvudsak formbildande; deraf blef
den konst, i hvilken de öfverträffade alla andra folk, plastiken.
Men liksom hos hellenerne den enskilde var af ingen betydelse
och alla tillhörde det offentliga, gemensamma lifvet, så vände sig
ock det konstnärliga sinnet hufvudsakligast till det stora hela.
Den bildande konsten syselsatte sig i följd häraf mera med för-
härligandet af gudar och hjeltar än af menniskor, oftare med
framställandet af sagans ideala händelser än det dagliga lifvets
syselsättningar.
Den grekiska plastiken hade sin utgångspunkt från gudabilden.
Homeros hade framstält gudarne i fullständig menniskogestalt
såsom handlande och lidande, vredgade och huldrika. Då
orienten i sin mytologi inrymt hemska och fruktansvärda legender
eller djupsinniga spetsfundigheter och derför endast förstod framställa
gudarne uti monströsa, missbildade gestalter, så bortföll deremot
i hellenernes menskligt klara myter allt det dunkelt förfärliga, och
menniskans fantasi skapade sina gudar i likhet med henne sjelf.
Grekerne hade till ögonmärke kroppens harmoniska utbildning, och
derför lade de ock vigt på drägten, då man af dennas lediga fall
kunde sluta till den enskildes karakter och bildning. Lugn harmoni
var hos dem första vilkoret för en skön kropp; till och med
hufvudets bildning, i den grekiska profilen är hon rådande.
Den mångskiftande menskliga ansigtsbildningen synes hos dem
förenklad och påtryekt en bestämd, allmän prägel. Ansigtets hela
form uttrycker på det bestämdaste plastisk hållning.
Men då plastiken utgick från den religiösa åskådningen, var
det naturligt, att hon ock med förkärlek skulle egna sig till prydande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
