Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Den grekiska bygnadskonsten - 5. Den etruskiska bygnadskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
praktfulla bygnader i rikaste joniska stil från denna tid, såsom
det af Alexandros den store invigda Atenetemplet i Priene
och det berömda Apollontemplet i Miletos, en kolossal dipteros
af nära 49 meters bredd och 90 meters längd.
5. Den etruskiska bygnadskonsten.
Italien har genom sitt läge mycket gemensamt med Hellas,
men dess större aflägsenhet från österlandet, bildningens
urgamla vagga, gjorde hellenernes förmedling i högsta grad nödvändig
för odlingens spridande. Så se vi redan tidigt helleniska
kolonier uppblomstra i landets sydliga del. De flesta italiska stater
tillkännagifva redan genom sitt språk, att de utgrenats från samma
stam som hellenernes. Endast de gamla etruskerne, med sitt alldeles
skiljaktiga, ännu ofullständigt kända språk, sina afvikande
seder, sin egendomliga kropps- och ansigtsbildning, framträda midt
i hjertat af Italien som en i grund och botten främmande stam.
Sedan de underkufvats, hafva de ock spårlöst försvunnit, och
endast deras grafställen bära ännu vitnesbörd om deras bygnadsverksamhet.
Att de likväl voro i besittning af icke ringa konstskicklighet,
ådagalägger till exempel en mängd lerkärl, sarkofager
af sten med mera, som leda sitt ursprung från dem. Vi skulle
icke veta, huru vida etruskerne egt någon tempeibygnadskonst, om
ej sådant intygades genom gamla skriftliga underrättelser. En
bygnadsart träder oss emellertid här till möte, som tyckes hos
etruskerne vunnit en dittills saknad grad af utbildning, och det
är deras befästningsbygnad. Vid portarna till deras städer finna
vi nämligen en konstruktionsform, som här för första gången
under loppet af den arkitektoniska utvecklingen möter oss; det
är bågen, bildad af kilformigt huggna stenar. Af denna beskaffenhet
är Volterras gamla port. Uti Roma är Cloaca maxima
ett af de mest djerfva och betydelsefulla exempel på detta sätt att
bygga hvalf.
Särdeles märkliga äro det gamla Etrurias vidsträckta grafplatser,
dem man i synnerhet finner vid Corneto, Vuici, Chiusi,
Norchia och Castellaccio. Det är grafvar, huggna ur klippan och
bestående af flere rum, hvilkas tak hvila på pelare; väggarna äro
rikt prydda med målningar, framställande bilder ur lifvet, skildringar
af dödskulten och själens öde på andra sidan grafven.
Dessa grafbygnaders fasader ådagalägga en enkel, fornåldrig behandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
