Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Egypternes bygnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver 210 meter i qvadrat, har en hjesshöjd af 134 meter; ännu högre uppstiger en af de andra, som håller vid foten 226 meter fyrkant och till hjessan 142 meter. Grafkammaren i Menkeres’ pyramid innehöll ännu vid undersökningen konungens sarkofag, hvilken likväl gick förlorad vid öfverfärden till Europa. Vid hvar pyramids östra sida finnes en liten helgedom, sannolikt ämnad för dödskulten. Med pyramiderna äro vidsträckta enskilda grafplatser förenade, hvilka uthuggits mer eller mindre djupt ur den naturliga klippan.
Det gamla rikets andra glansperiod, som inföll vid slutet af ofvan nämnda årtusende före Kr. och omfattar den tolfte dynastien, betecknas genom konung Sesurtesen I:s väldiga obelisk i Heliopolis. Detta är äfven en för det egyptiska åskådningssättet karakteristisk form, i hvilken den enkla minnespelaren utpräglar sig till en fast geometrisk figur, i det denna i monolit massa smärt uppstiger i ständig afsmalning från den qvadratformiga fotställningen och slutar med en pyramidalisk spets. Dessutom finnas redan från denna tid konseqvent utvecklade pelarbygnader.
Omkring år 2000 f. Kr. inbröto hyksos, en asiatisk folkstam, uti Egypten och undanträngde landets gamla inbyggare till de öfre trakterna omkring Nil. Först omkring 1400 f. Kr. lyckades det de senare att åter utdrifva inkräktarne. Med denna tidrymd börjar det »nya rikets» era, hvari Tebe bildar medelpunkten.
Rikets högsta utveckling kan beräknas från sextonde till trettonde århundradet f. Kr., och den egyptiska arkitekturens system når samtidigt sin höjdpunkt uti tempelbygnaderna. Väldiga omgifningsmurar, pyramidaliskt uppstigande och krönta af den starka hålkälsgesimsen, gifva det hela en hållning af högtidligt, hemlighetsfullt allvar. Ingen fönsteröppning, inga pelarrader afbryta de enformiga ytorna, hvilka såsom af jättelika mattor endast höljas af en brokigt färgad bildskrift, framställningar af gudar och herskare. Tornartade pyloner, kolossalstoder och obelisker beteckna ingången, dit ofta långa dubbelrader af sfinxer eller vädurskolosser föra. Vid inträdet finner man först förgården under bar himmel, omgifven af täckta gångar. Derpå följer ofta en rymlig sal, hvars väldiga tak hvilar på pelare. Till denna sal sluter sig helgedomens inre med åtskilliga större eller mindre rum, hvilkas allra innersta kärna bildas af den trånga, låga och dystra cellan. Här tronar i hemlighetsfullt dunkel sjelfva gudabilden. Alla dessa rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
