Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang I. Register öfver hedniske och kristne författare, filosofer, kyrkofäder, lärde och resande, som i detta arbete äro nämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mästare, föddes år 429 f. K., kom till
Sokrates 20 år gammal och var hans
lärjunge i 10 år, reste derpå 10 år i
Egypten, Italien, Sicilien och lärde
sedan filosofi i parken vid Akademien,
en plats utanför Aten, ända till sin död
347. Hans skrifter, 44 arbeten, äro
allasamman i behåll. Jfr sid. 122.
Plinius, Secundus, den äldre, en
lärd romare, som efterlemnat en
omfångsrik naturalhistoria i 37 böcker;
qväfdes af röken från Vesuvius då han
åskådade dess utbrott, år 79 e. K.
Plinius, Secundus, den yngre, den
förres systerson, prokonsul i Pontus
under kejsar Trajanus, död omkr. 115;
har efterlemnat en samling bref i 9
böcker. Se sid. 406.
Polykarpus, biskop i Smyrna, »Johannes’
lärjunge», död på bålet omkr. 160. Efter honom
finnes ett bref till församlingen i Filippi. Se
sid. 108, 109, 457.
Potinus, biskop i södra Frankrike
andra seklet, se sid. 108.
Pytagoras från ön Samos i Mindre
Asien, uppträdde som filosof eller som
sedolärare i södra Italien, der han
säges hafva stiftat ett religiöst eller
moraliskt samfund, omkr. 540–500 f. K.
Se sid. 122.
Robinson, Edward, 1794–1864,
teologie professor i New York, gjorde
betydande forskningsresor i Egypten och
Palestina 1838 och 1852.
Schaff, Philip, schweizare, 1819–1894,
professor i kyrkohistoria i New York, framstående
produktiv författare.
Schammai, en rabbin på Kristi tid,
se sid. 452 f.
Sokrates af Aten, född 469 f. K.,
arbetade en tid i sin faders yrke såsom
bildhuggare men egnade sig sedan åt
ungdomens uppfostran och sina medborgares
undervisning genom samtal öfver lifvets
uppgift och mål. Ehuru till sitt yttre
allt annat än behaglig, med hängande mage,
utstående ögon, uppstående näsa och stor
mun så var dock hans sedliga karakter
sådan, att hans lärjungar derom endast
hafva ord af beundran. Han tömde giftbägaren
399 f. K. Jfr sid. 122.
Spurgeon, Charles Haddon, 1834–1892,
baptistpredikant i London, flitig författare.
Tales, ung. 640–550 f. K., den
äldste af de grekiska filosoferna, se
sid. 122.
<b>Talmud<b>, se Skriftlärde, sid. 452.
Tertullianus, Quint. Sept. Florens,
en af de latinska kyrkofäderna, född
i Kartago 160 e. K., verkade sons jurist
och talare tills han omfattade kristendomen
155, och skref sedan en mängd arbeten
öfver både lärofrågor och praktiska frågor;
dog omkring 230.
Tindal, William, engelsk reformator och
bibelöfversättare, utgaf N. T. på engelska
1526 och hela bibeln 1532; brändes 1535
såsom kättare i Brabant; hans sista ord
voro dessa: »Herre, öppna konungens af
England ögon!»
Tischendorf, L. F. Konst., 1815–1874, teol.
professor i Leipzig, gjorde flera resor i
Europa och i Österlandet i och för forskningar
och samlingar till den bibliska textens kritik
och utgaf en mängd arbeten på detta område,
hvaribland det märkligaste är hans upplaga af
den sinaitiska handskriften af bibeln.
Ulfilas, ung. 318–388, göternas apostel, gaf
sitt folk alfabet och öfversatte bibeln på
dess språk. Det förnämsta fragmentet af denna
gamla bibelöfversättning är den s. k.
silfverhandskriften i Upsala (Codex argenteus).
Wickliffe, John, omkring 1324–1384, prest i
engelska kyrkan och teol. doktor vid Oxfords
universitet, uppträdde med kraft mot flera
påfviska missbruk och irrläror, sände ut
resepredikanter kring landet och öfversatte
den latinska bibeln på engelska, förklarande
det ett kätteri att icke gifva folket bibeln,
i motsats till presterna som menade det vore
att kasta perlor för svin. År 1428 blefvo
hans ben uppgräfda och brändes till aska.
Xenofon af Aten, en af Sokrates’
lärjungar, filosof, general och
skriftställare, död omkr. 355 f. K.
Zeno, den stoiska filosofiens grundläggare,
se Stoiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
