Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang I. Register öfver hedniske och kristne författare, filosofer, kyrkofäder, lärde och resande, som i detta arbete äro nämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hedendomens sista ord är tvifvel
och förtviflan. Jfr sid. 123.
Epikurus, se sid. 104.
Epimenides grekisk skald, se Kreta, sid. 252.
Evsebius, ung. 270–340, biskop
i Cesarea i Palestina, förf. till (hela äldsta
kyrkohistoria, från Kristi födelse
ned till omkr. 324, hvarföre man gifvit
honom namnet »kyrkohistoriens fader».
Utom annat utgaf han äfven ett
»Onomasticon» eller geografiskt register
öfver Palestinas orter och städer.
Filo, en lärd jude i Alexandria,
född 25 f. K., år 40 e. K. de
alexandrinska judarnas sändebud till Rom, en
framstående representant för den hellenistiska
religionsfilosofien och en mästare i den
allegoriska utläggning af det G. T., som sökte
att uppvisa harmonien mellan den mosaiska
åskådningen och den grekiska filosofien, så att
bibelns Gud också blifver filosofernas
absoluta vara, bibelns englar blifva de
platonska ideerna, och den högsta af
dessa ideer eller krafter blifver Logos
eller »ordet», Guds »äldre son», genom
hvars förmedling skapades verlden, hans
»yngre son» o. s. v. Filo vill visa att
all grekernas filosofi var lånad från
judendomens gudomliga ord, men i hans
utveckling häraf fick det senare väl
mycket sitta emellan.
Fjellstedt, Peter, 1802–81, svensk
missionär och bibeltolkare.
Hasselquist, Fredrik, svensk resande,
född 1722, en af Linnés utmärktaste
lärjungar i Upsala, reste i Mindre
Asien, Egypten och Palestina under
åren 1749–1752, dog i Smyrna 9 Febr.
1752. Hans resebeskrifning utgafs af
Linné.
Hermas, en af de s. k. apostoliska
fäderna, se sid. 170.
Herodotus, f. i Halikarnassus 484
f. K., skildrar Greklands historia
isynnerhet under perserkrigen, målar det
gamla Egypten efter de underrättelser han
erhållit af dess prester under sina resor
i landet; kallas såsom den äldste bland
historieskrifvare »historiens fader».
Hieronymus från Dalmatien, 331–420,
den utmärktaste af de gamle kyrkolärarne i
fråga om kännedom af G. T:s grundspråk och
utläggning, förbättrade den gamla latinska
bibelöfversättningen (se sid. 58), skref
för öfrigt en mängd bibelkommentarier, vidare
helgonbiografier och legender. Senare
delen af sitt lif tillbragte han som
munk i Betlehem. Luther tycker icke
om honom, ty »han skrifver endast om
fastande, maträtter, ogift stånd etc.»
Hillel, en babylonisk jude och berömd
rabbin på Kristi tid. Se sid. 452 f.
Ignatius, »biskop i Antiokia», enligt
sägen lärjunge till Johannes, kastades
för de vilda djuren i Rom på befallning
af kejsar Trajanus, omkring 107 l. 115 e. K.
Ireneus, 140–202, lärjunge till
Polykarpus i Smyrna och sedan 177
biskop för församlingarna i Lyon och
Vienne, författare till fem böcker mot
gnostikerna. Jfr sid. 108.
Josefus, Flavius, judisk historieskrifvare,
född 37 e. K. i Jerusalem, uppfostrad i rabbinsk
lärdom, under sista judiska kriget befälhafvare
i Galileen, tillfångatagen af romarne år 67,
hvarefter han stälde sig på deras sida och efter
krigets slut lefde i Rom ända till under Trajanus
(omkr. år 103). Han författade der flera större
arbeten, neml. 7 böcker om judiska kriget, 20
böcker om judarnas arkeologi, en apologetisk
skrift mot Apion samt sin egen lefnadsteckning.
Justinus Martyr, den äldste och
berömdaste af de s. k. apologeterna i
den urkristna tiden (hvilka skrefvo till
kristendomens försvar), född omkring
100 e. K. i Nablus, tillhörde först flera
olika filosofiska skolor efter hvarandra
och vardt slutligen genom att bevittna
martyrernas mod stämd för att närmare
undersöka kristendomen, som han slutligen
antog; reste sedan omkring såsom
evangeliserande filosof, vittnande om
sanningen, tills han omkring 165 blef
halshauggen i Rom. Af stort värde äro
hans två apologier eller försvarsskrifter
för kristendomen, stälda till romerske
kejsaren, omkring 150–160, samt hans
Dialog med juden Trypho. Jfr sid. 109.
Kleantes från Assos i Troas i
Mindre Asien, född omkring 300 f. K.,
en filosof af den stoiska skolan (se
sid. 466). För att kunna om dagen
egna sig åt filosofi arbetade han om
nätterna som trädgårdsdräng. Efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
