Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord X-Y-Z-Å-Ä-Ö - Äldste... - Öken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Å’iK 111.. -UK;:N.
(se Keren-Happuk). »Qvinuorna i Ara-
bien>, säger Niebubr, »färga sina nag-
lar blodröda och sina händer och fötter
gula, med Alhenna-örten (se 6yperblom-
man). Äfven färga de insidan af ögon-
locken med köchi, ett färgämne, be-
redt af bly. Icke nog med att de ut-
vidga ögonbrynen, utan de måla också
andra svarta figurer såsom prydnader
på händer och ansigte. Stundom in-
sticka de i huden hvasjehanda figurer,
dem de sedan ifylla med vissa ämnen
som äta in sig så djupt, att prydna-
derna qvarblifva för hela lifvet. Allt
detta anse de arabiska qvinnorna för
slcönhet.» - Den bifogade bilden visar
on nutidens arabiska med sminkade
ögon.
Ognatäckelse, se AAi,nclek z.
Ogonsalfva, Up. ~: mS, gr.kot/vrion,
små runda Icakor af helande ämnen,
hvilka tillsamman med olja eller annan
vätslca rördes ihop till salfva att bru-
kas mot ögonsjukdomar.
Oken. Detta ord som ofta beteck-
nar en på lif och växtlighet utblottad
steppmark, sådan den skildras i folkets
klagass i 4 M. 2o: 5 - en usel trakt,
der hvarken säd eller fikon eller vin-
träd eller granatträd växa, och intet
vatten finnes till att dricka -, brukas
dock äfven stundom om sådana trakter
hvilka, ehuru ej odlade, likväl erbjödo
bete åt boskapen, så att det ofta står
för hvad vi skulle kalla hagar eller
betesmarker. Så talar David om de
feta ängarisa (Sv. boningar) i öknen,
Ps. 65: m~ och borden som sökte sitt
hundrade får, lemnade de öfriga qvar
öknen på betesmarkerna, Ln. m 5: 4.
Så läsa vi ock om städer och byar
öknarna, Jos. s5: 6s; Es. 42: mi. Ok-
nens torlca är stundom en bild af and-
lig nöd, och fulländningens saliga tider
malas med sådana bilder som att öken
och vildmarlc skola blomstra som en
ros, Es. 35: s, och ödemarken vattnas
af källornas flöden, v. 6. 1 Es. 35: 7
beter det att sjelfva hétgringen (Sv.
torrt) skall blifva en sjö, en hänsyft-
ning på de bedrägliga bilder som möta
den resande i öknen, då han tycker sig
skåda i fjerran rinnande vatten och grön-
skande fält, skogar, kollar och hus,
hvilket allt dock efterhand försvinner.
Evangelii välsignelser icke så: de hålla
hvad do lofva, och öfverträffa menni-
skoandens djerfvaste drömimusar. Jfr Es.
55: 1; Up. 22: 5.
Okena’andringen. Efter att hafva
tillbragt omkring ett års tid vid Sinais
berg och i Sinais öken bröt Israels folk
på tjugonde dagen i andra årets andra
månad upp derifrån, tågade i nordost-
hg rigtuing, passerade stationerna Ta-
beera eller Lustgrzfterna och Hazerot
och inkommo i öknen Paran, der de
från Kades Barnca nära Palestinas syd-
gräns skickade spejare att undersölca
landet. 5 M. 5: 59 f. Då folket vid
deras berättelse reste sig upp i trotsigt
knot mot Jehova och ville vända åter
till Egypten, blefvo de dömde att van-
rira omlcring i öknen tilldess alla de
äldre dött bort, 4 M. I4~ 25, 32; de-
ras barn allena skulle inkomma i löf-
tets land. Då de med våld sökte slå
ssg in i landet, ledo de ett stort ne-
derlag, 5 M. 5: 41 f., ocls nu måste
de i nära 38 år vandra omlcring i öde-
markerna mellan Döda hafvot och Röda
hafvets östra vik. Dessa vandringens
nr, under hvilka folicet spisades med
manna, och under hvillca deras lcläder
ej försletos, ej heller deras fötter svull-
nade, 5 M. 5: 3 f.; 29: 5 f., äro för-
öfrigt nästan som ett tomt blad i den
heliga historien. Hvar och huru de
tillbragte», derom tiger berättelsen. Den
hemlighet som hvilar öfver denna tide-
rymd, synes lik en hemsk graf, Imvar-
uti de upproriske nedsjönlco. Mose
meddelar en förteckning öfver 57 lä-
gerställen, största delen okända och
oigenfunna, der de uppehöllo sig förrän
de nådde Ezjon-Geber, 4 NI. 33: 19 f.,
och omnämner sedan deras återkomst
till Klades, v. 36 f., i första månaden
af det fyrtionde året, 4 M. 20: i. Någre
hafva förmodat att hufvudqvarteret un-
der Imela denna tid varit i Kla(les, nu-
(ler det folket drog omlcring i öknen,
sökande bete i dalarne för sina hjor-
(har, 4 M. I4~ 33; 5 M. 1: 46. Då
de slutligen åter voro sanslade i Kades,
sande Mose och begärde af konungems
Edom tillåtelse att resa genom hans
land. Då detta vägrades, och folket
ej vagadle att med våld slå sig igenom
till Palestina söderifrån, måste de åter
vända söderut, l)asserade Hor, der
Ason varöt död, och komnsno ned till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
