Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord V - Vattubägare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VEIJA-VEELD. 527
efter skördens första begynnelse, 5 M.
16: 9 f., eller på den femtionde dagen
efter den första kärfvens frambärande
helgedomen; den skulle firas med he-
hg sammankomst och ett särskilöt hög-
tidsoffer, en getabock till syndoffer, två
tjurar, en vädur och sju lam till bränn-
offer jemte vederhörliga spis- och drick-
offer, 4 M. 28: 26 f. Vidare skulle
- såsom utmärkande för denna hög-
tid - ett »nytt spiso~er» bäras fram
för Herren, två syrade bröd af det nya
hvetet, och derjemte ett brännoffer af
sju lam, en tjur och två vädurar, en
getabock och två lam till tackoffer, 3
M. 23: i5 f. Allt folket skulle fira
denna dag som en sabbat, inställa allt
arbete och fröjda sig med alla de sina,
med barn, tjenare, enkor, fattiga och
leviter i gemensam offermåltid inför
Herren, 5 M. 16: 9 f. Denna högtid
var alltså en högtidlig afslutning af
skördetiden som började vid påsken
och som betraktades som en enda stor
högtidsperiod. Dess firande omnämnes
föröfrigt icke i G. T. utom i 2 Kr. 8:
13. 1 senare tider (efter Kl.) hafva
någre af de judiska rabbinerna i vecko-
högtiden inlagt betydelsen af en min-
nesfest af lagens utgifvande från Sinai;
men något stöd för en sådan uppfatt-
ning af festen fns hvarken i skrift el-
ler tradition.
Då veckohögtiden firades på fem-
tionde dagen ésfter påsk, och femtionde
på gr. heter pentekoste, blef äfven detta
ord ett annat namn för samma högtid,
och af detta gr. pentekoste har kom-
mit ordet Pingst, hvilket motsvarar
det gr. pentekoste i Ap. 2: 5~ 20: 16;
Kor. 16: 8; på alla dessa ställen af-
ses alltså den judiska veckohögtiden.
Denna firades ofta med stort tillopp
af folk. Vid en sådan pingstfest, strax
efter Jesu himmelsfärd, var det anden
utgöts öfver de församlade lärjungarne,
de talade med nya tungor för judar
och proselyter af allehanda folk, Petrus
förkunnade frälsning i Jesu namn, och
en förstling af ung. 3,000 lades till för-
samlingen, Ap. 2.
Veda, Lu. 11:54, uppfånga; vede,
i M. 25: 28, villebråd; vedeliund, Or.
30: 31, jagthund, eb. en kring länderna
omgjordad (häst? eller kämpe?); vede-
mark, Na. 2: is, jagtmark.
Vedan och Javan, orter i södra
Arabien eller Jemen, som handlade med
Tvrus och förde till dess marknad fin-
spånad (Sv. Meussal), jernsmide och
kryddor, He. 27: 19. Om Meussal jfr
Usal.
Vederlade, M. 43: 3, försäkrade.
Vedernamn, Ap. 5: 23, tillnamn.
Vedoffer, gärder af bränsle till
brännofferaltarets eld, 3 M. 6: 12, för
hvilkas ordentliga levererande Nehemia
arbetade med nit, Ne. 10: 34; 13: 31.
Vefta, Es. i~: s6, svänga; veft-
offer (eb. tenufak, veftuing eller sväng-
mug), sådana offer eller deiar deraf som
med en högtidlig svängning veftades
inför Herren såsom en honom särskildt
egnad del. Veftandet skedde enligt
rabbinerna så, att presten lade sina hän-
der under den offrandes händer och
sålunda rörde offergåfvan af och an åt
de fyra väderstrecken, eller enligt an-
dra endast fram och tillbaka. Denna
handling skulle, menar man, beteckna
att Israels Gud var herre öfver hela
jorden. Så skulle vid tackoffren offer-
djurets bröst göras till ett särskildt veft-
offer, 3 M. 7: 30, veftbröstet, 34. Samma
ceremoni förekom vid prestvigningen,
då åtskilliga delar af vigningsväduren
med bröd och kakor >veftades för Her-
ren>, 2 M. 29: 22 f.; 3 M. 8: 25 f.;
detsamma skedde på andra påskdagen
med förstlingskärfven eller veftkitrfven,
3 M. 23: II, 15; med de två lammen
och förstlingsbröden vid pingsten, 23:
20; med lammet och oljan vid den
spetelskes rening, 14: 12; nasirens tack-
offer, 4 M. 6: 20, och misstankeoffret,
5: 25. Likaså heter det att Aron vef-
tade leviterna för Herren, 4 M. 8: i i f.,
förde dem fram och åter, att vigas till
hans tjenst. Så brukas ordet veftoffer
äfven om de frivilliga gåfvorna till hel-
gedomen i 2 M. 38: 24, 29, hvilka
36: 3, 6 äfven kallas kafningar eller
käfoffer, såsom häfda eller aftagna för
Herrens räkning.
Verld. 1 G. T. står detta ord nå-
gon gång i Sv. som öfversättning af
det eb. tebel, den bebodda jordkretsen,
sasom i Ps. 90: 2; 1 5. 2: 8; Es. i~:
7. Jfr 7ord.
1 N. T. äro tre särskilda gr. ord
återgifna med det sv. verld, neml. oiku-
mene, aion och kosmos, hvilka det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
