Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tårar... - Uppslagsord U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UaaÅNus.–-usslA. 523
(Se Bibl. för BibI. Forzsk., p. 8s). Äf-
ven de assyriska kilinskrifterna om-
nämna ett berömdt herskaresäte med
namnet Uru just i denna nejd.
Urbanus, en af Pauli medhjelpare,
som helsas af honom, Ro. 16: 9.
Una. 1. Heteern Una, Batsebas
man, en af Davids hjeltar, som af sin
konung fick ett bref till Joab, hvari
denne beordrades att låta honom om-
komma i striden mot ammoniterna, 2
5. ii; 23: 39; Mat. 5: 6. Efter det
brefvet kallar man dylika förrädiska
bref >~Uriebref».
2. En öfversteprest i Jerusalem på
Aba»’ tid, som villigt lånade sig till
redskap åt konungens afgudadyrkan, 2
Kl. 16: io f.; nämnes i Es. 8: 2 som
den ene af Esaias två vittnen vid ett
visst tillfälle.
3. Semajas son, från Kirjat-Jearim,
en Herrens profet på Jeremias tid,
flydde för konung Jojakim till Egypten
men blef gripen och dräpt, Je. 26: 20 f.
Uniel, d. ä. Gud mitt ljus. 1. En
levit af kehatiternas slägt, s Kr. 6: 24,
kanske dens. s. den i s Kr. 15: 5 nämde
föreståndaren för kehatiterna på Da-
vids tid.
2. Uriel af Gibea, fader till Reha-
beams favoritfrilla Maaka, 2 Kr. 13: 2.
Unim och Tummim, Ljus och .t~ull-
komlighet, 2 M. 28: 30, det medel byar-
igenom öfverstepresten i vigtigare fall
utfrågade Herrens vilja, 4 M. 27: 21;
5 M. 33: 8, var icke, som somlige bi-
beltolkare mena (t. ex. Fjellstedt till 2
M. 28: 30; 39: 14), de tolf ädelstenarne
på bröstskölden, hvilket tydligt fram-
går af en jesnförelse mellan 2 M. 39:
to f. och 3 M. 8: 8. 1 2 M. 39 be-
skrifves huru bröstskölden förfärdiga-
des, och huru dervid de tolf stenarne
honom infattades, så att alltså stenarne
utgjorde en del af den färdiga bröst-
skölden; och derpå omtalas i 3 M. 8,
huru Mose iklädde Aron hans skrud,
huru han satte på honom skölden och
dervid lade i skölden Urim och Tummim.
Och de två olika verben i eb. på detta
st. (af hvilka det senare i Sv. saknas),
neml. sim ala, sätta på, och natan el,
lägga till eller uti, utmärka tydligt skil-
naden mellan »kölden som sattes på,
och de föremål som lades deruti. San-
nolikt åsyftas också Unim och Tummim,
der man läser om hur man genom efo-
1 den eller lifkjorteln frågade Gud. 5.
23: 9 f.; 30: 7 f. Om hvad dessa före-
n-tål voro och huru de gåfvo upplysning,
är intet bekant. Den förmodan att de
voro stenar eller bilder med ord skrifna
derpå, såsom ja och nej e. d., och att
de brukades till ett slags lottkastning,
har man funnit något bestyrkt af det
sätt hvarpå 1 S. 14: 41 återgifves i den
gr. öfversättningen LXX. »Och Saul
sade: Herre, Israels Gud, hvarföre har
du icke svarat din tjenare i dag? Lig-
ger orätten hos mig eller min son Jona-
tan, Herre, Israels Gud, gif ljus; och
om du säger detta, gif då ditt folk Is-
rael (eller om orätten ligger hos ditt
folk Israel), så gif rätt.> - På ett par
ställen nämnes blott Urim, 4 M. 27:
21; 1 5. 28: 6. Sista gången Urim
och Tummim omtalas är i Esr. 2: 63;
Ne. 7: 6~.
Urnöt, eb. ich, ett af de rena djuren,
5 M. 14: 5, sannolikt en antilopart, ett
djur som fångades i nät, Es. 51: 20,
der det i eb. kallas tå, Sv. skogsoxe.
Usal, Joktans sjette son, i M. 10:
27, en arabisk stam, lsvars namn spåras
det gamla namnet Avzal för Jemens
hufvudstad, sedermera kallad San’a. En
förmodan är att det är samma ortnamn
som afses i He. 27: 19 med ordet Me-
ussal, som i så fall bör läsas meusal,
d. ä. från Usal. Dock jfr Vedan.
Ussa, leviten Abinadabs son, som
ledde den vagn, hvarpå arkien fördes
från hans fader» hus i Klirjat-Jearim till
Zion, föll ner död, emedan han vid-
rörde helgedomen, då oxarne veko af
vägen, 2 5. 6: 3 f.; i Kr. 13. Se 4
M. 4: 15, 19, 20. Jfr Nakons loge.
Ussas trädgård, Manasses och
Amons begrafningsplats, nära Manasses
palats, 2 Kl. 21: sS, 26.
Ussen-Seera, en stad som byggdes
af Seera, en dotter till Efraim eller till
hans son Bena, Kr. 7: 23, 24. Man
gissar på orten Bet-Sina, v. om oitern~
Bet-Ur (Bet-Hoross), n.v. om Jerusalem.
Ussi, se Itamar,
Ussia, Amazjas son, 2 Kr 26: i
äfven kallad Asarja, 2 Kl. 15: f. (i
Mat. 5: 8 f. Osias), den nionde ko-
nungen i Juda, tillträdde regeringen vid
ifi års ålder och regerade i 52 år,
810-759 f. Kl. Han fruktade Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
