Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord T - Tårar... - Uppslagsord U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TöRNE-UF. 519
dosan vid hufvndet. Allt måste vara
färgadt svart, och alltsamman beredt af
en jude. Andarne af remmen måste
hänga fram öfver axlarna ned på bröstet.
Det andra slaget kallas Tefillin schel
jad. d. ä. böneremmar för handen; de
bestå också af en läderdosa med rom-
mar; men dosan är här något mindre
med blott ett rum, hvari ett enda per-
gameutstycke nedlägges, innehållande
samma fyra bibeltexter som i förra
fallet. Dessa böneremmar fästa» på
venstra armen, så att då armen böjes,
dosan kommer nära till hjertat, enligt
lagens ord om att lägga Herrens ord
på hjertat, 5 M. It: iS. Remmen
måste vara så lång, att den kan lindas sju
gånger om armen och sju om långfingret,
och sedan ändå något hänger ned derutaf.
Böneremmarnas bruk hålles af ju-
darna iallmänhet i högsta helgd. De
taga dem alltid på sig, då de förrätta
sina böner, och att bära dem hela da-
gen anses af somliga som tecken till
synnerlig fromhet. Den bön juden he-
der, då han ikläder sig tefillin, lyder
sa: »Lofvad vare du, Herre vår Gud,
verldens konung, som har helgat oss
med dina bud och gifvit oss befallning
om tefillin».
Ett annat yttre fromhetstecken var
de tofsar (Sv. klutar), som Israels
barn skulle fästa i de fyra hörnen af
sin mantel för att derigenom påminna»
om att hålla Guds bud, 5 M. 22: 12;
och skulle i hvarje tofs finnas ett sär-
skildt framstående snöre af blå pur-
purfärg (Sv. gult snöre), 4 NI. 15: 38
f. Då enligt rabbinernas beräkning
lagen finnas 248 bud och 365 förbud,
tillsamman 613 eller lika många som
antalet bokstäfver i de tio budorden,
så hafva de lemnat detaljerade före-
skrifter om huru tofsarnas trådar skola
snos och lindas för att deruti få frans
cn symbolisk beteckning af nätuda tal.
(Se BibI. Forukunskap p. 52.) Någre
rabbiner förklara att budet om tof»-
mantel är lika vigtigt son» alla öfriga
lagar tillsamman. Tofsmanteln var ur-
sprungligen ett ytterplagg, bestående
af ett aflångt stycke tyg med ett hål
midten, hvarigenom det trädde» öfver
hufvudet likasom ett slags kåpa. Då
dess bruk emellertid blottstälde judarne
för allmän smädelse och blef ett för-
följelsens tecken, så hafva de minskat
dess storlek, och såsom ett underplagg
bär ännu i dag den rättrogne juden
sin tofsmantel med fyra tofsar; hvar-
jemte på vissa högtidsdagar i synago-
gorna stundom påtages en större utanpå
kläderna. Det var dessa tofsar (Sv.
fållar) som fariseerna gjorde så stora,
Mat. 23: 5. Och då vi läsa att de
sjuke ville vidröra Jesu klädefåll, så
afses dermed just en sådan tof» af hans
mantel. Mat. 9: 20; 14: 36 Lu. 8: 44.
Torne, se Tistel.
U.
Udd, sspjerna mot udden», se Plogen.
Uf. Det så öfversatta ordet Kippod
Es. 34: II; Ze. 2: 14, som iEs. 14:
23 kallas Zgelkott, anses af somliga be-
teckna Rördrommen (Ardea stellaris),
en fogel af hägrarnas slägte, omkring
2’/s fot lång, till färgen spräcklig, fläc-
kad svart och rostgult, med långa hals-
fjädrar och svartaktigt och rostgult tvär-
bandade vingpennor. Samma fogel af-
ses ock enligt somliga med ~ansckuf
3 M. ii: 17 (Sv. u/’).
Rördrors-imen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
