Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord T - Tiung...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o6 TITJNG. -TOB.
med Paulus i Filippi och meddelat ho-
nom glada underrättelser, 2# Kor. 2:
12 f.; 7: 6, vände han åter till Korint
och anstaltade om en insamling för de
fattiga i Judeen, 2 Klor. 8: 6, 16 f.
Efter flera år finna vi lsonom af Pau-
lus qvarlemnad på Kreta, med upp-
drag att undervisa och ordna försam-
lingarna, Tit. 5: 5. Hans vistelse der
skulle ej vara långvarig, ty aposteln
ville invänta honom i Nikopolis till
vintern, 3: 12. han synes sedermera
hafva träffat Paulus och sedan rest ifrån
honom till Dalmatien, 2 Tim. 4: mo.
Man heakte väl den omständighe-
ten, att då Titus kom till Jerusalem,
vardt han icke tvungen till omskärelse,
just för att icke de judiske ifrarne ge-
nom sadan eftergift skulle uppmuntras
sitt motstånd mot hedningarnas lika-
berättigande till frälsningsnåden, Ga.
2: 3 f.; hvaremot Timoteus, som var
till hälften af hednisk börd, just af Pan-
his vardt omskuren i Lystra, icke för
att derigenom efterkomma sådana ifra-
res fordringar, utan för att förekomma
onödiga betänkligheter hos dem som
visste att Timotei moder var judinna,
men hans fader grek.
Brefvet till Titus, ett af Pauli
tre »pastoralbref», afsändes af honom
till Titus kort efter det denne lemna-
des qvar på Kreta. Det meddelar i tre
kapitel hvarjehanda föreskrifter rörande
församlingarnas ordnande, lefnadsregler
för olika stånd och åldrar och skarpa
varningar mot judaiserande partimakare,
Tit. m: io f.; 3: 9 f., och hedniskt
lättsinne, med särskild hänsyn till kre-
tensernas national-lyten, 1: 12, I3~ 2:
12; 3: 14. Om tiden för dess förfat-
tande, se .Brefven till Timoteus, sid. 503 f.
Tiung, /10 efa, se Mått, sid. 318.
Tjenare. Ehuru detta ord stundom,
sasom m i M. 14: 14, användes om det
vanliga tjenstfolket, som egentligen ut-
mnärkes med benämningen trälar, 1 Tim.
6: (se Träl), förekommer det dock
ofta om sådana biträden, hvilkas tjenst
ej var den ofrie trälens utan den till-
gifne lärjungens och vännens. Så var
Josua Moses tjenare, 2 M. 24: I3~ 33:
ii ; Elisa Elias tjenare, Kl. I9~ 21;
2 Kl. 3: im, och Johannes Markus tje.
nare åt Paulus och Barnabas, Ap. i3:
5. Så kallar Paulus Tykikus sin älskade
broder och trogne tjenare, Ef. 6: 21.
Så sammanfalla begreppen tjenare och
vdn; jfr Jesu ord till lärjungarna, Jh.
55: 14; 12: 26; Mar. ~: 35.
Likasom Jesus sjelf kallade sig och
var en tjenare, Mat. 20: 28; Ro. 15:
5, ja, kom i en träls gestalt, Fil. 2t
7, gr., så äro hans apostlar och vittnen
äfven tjenare, Guds tjenare, 2 Klor. 6:
4, Kristi tjenare, 1 1: 23; Tim. 4: 6,
ja, trillar, d. ä. hans lifegne, Ro. m: m;
Fil. 1: i.
Särskilde tjenare i församlingen (gr.
diakoner) omtalas i Fil. 1: i; i Tim.
3: 8 f. meddelas föreskrifter för dem.
Man tror att namnet diakon betecknar
ett särskildt embete inom församlingen,
underordnadt föreståndarnes eller till-
syningsmännens, jfr Tiam. 3: 13. Upp-
komsten af detsamma tror man sig finna
Ap. 6, om att församlingen i Jeru-
salem - då de hedningkristne klagade
öfver att deras enkor förbigingos vid
gåfvornas utdelning - på apostlarnas
förslag utvalde sju trogna män till att
taga särskild vård om de fattige och
behöfvande. De sju som då valdes
och med bön och handpåläggning af-
skildes, voro Stefanus, Filippus, Pro-
korns, Nikanor, Timon, Parmenas och
Nikolaus. Bland dessa utmnärkte sig
Stefanus och Filippus äfven såsom or-
dets förkunnare, Ap. 7; 21: 8.
Diakontjensten, hvilken betraktas
som en motsvarighet till gabaimsysslan
synagogan (se sid. 472), synes äfven
ganska tidigt hafva anförtrotts åt qvin-.
nor, så kallade diakonissor. Så benäm-
nes Febe församlingens tjenarinna
Klenkreä, Ro. 16: r, gr. diakonos. Och
kanske äfven Priska, Maria, Tryfena,
Tryfosa och Persis, hvilkas tjenst Pau-
lus prisar, voro sådana tjenande qvinnor.
ljenande qvinnor vid tabernaklet
omnämnas i 2 M. 38: 8, hvilka villigt
gåfvo sina qvinl’iga prydnader, sina speg-
lar, till helgedomens tjenst; jfr 5.
2: 22.
Tjtmfnad, 2 M. 2o: 15, skulle straf-
fas mned döden, 21: 16; 5 M. 24: 7.
Tjusare, ormtjusare, se sid. 346.
Tob, ett land öster om Jordan, dit
Jeftah flydde, Do. II: 3 f.; sannolikt
det». s. det i 2 5. lo: 6 f. nämda Istob
(d. ä. mrmännen i Tob), som hjelpte am-
moniterna mot David.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
