Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord Q-R - Romare... - Räfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400 RANTA, -RATTVISA.
Då det mörknat kring nejden och ar-
betet på fältet är slut, då höja tjutets
barn sin röst. Först hör man enstaka
långdragna toner af klagande låt men
snart blifva ljuden allt flera, allt tätare,
allt gällare från de hungriga djuren som
locka hvarandra till byte, och det ge-
nomträngande tjutet, som liknar gråten
från en skara jemmerligt klagande barn,
höres öfver sjelfva stormens dunder.
Ijim nämnas i Es. i~: 22 (Sv. ugglor);
34: 14 (spökelse); Je. 50: 39 (stygga
foglar).
Ett annat namn för schakalen är
sannolikt äfven ton (Sv. drahe), Job
30: 29; Kl. 4: 3; Je. 9: II, etc.
Ränta, se Lån.
Räntmästare, 2 5. 20: 24; K.
~: 6; 2 Kr. lo: s8, d. ä. arbetsöfver-
uppsyningsman. Jfr Erastus.
Rättvisa. Såsom rättens upprätt-
hållare och hämnare af all orätt står
Jehova sjelf öfverallt i skriften fram, och
hans namn är det lag och rätt skall
skipas. Att söka rätt kallas att »fråga
Gud», 2 M. s8: 15, att stå för rätta
kallas att »stå för Herren», 5 M. 19:
17; och såsom Guds representanter kal-
las domarne sjelfve gudar, 2 M. 21: 6;
22: 8; ty »doms-embetet (domen) hörer
Gud till», 5 M. 1: 1 7. Derföre anbe-
falles ock rättvisa i lagens ord, 5 M.
1: i6 f.; 17: II; i~: 18; jfr 2 8. 23:
3; 2 Kr. 19: 6 f.; och ofta uttalar skrif-
ten sin dom öfver orättrådiga domare,
5. 8: 3; i K. 21: 8 f.; Es. 1: 23;
JO: I;.N’Ii. 3: II; 7: 3.
Rättegångsvitsendet var i de äldsta
tiderna helt enkelt. Husfadren var do-
mare och gjorde processen kort, 1 M.
38: 24. Då familjerna växte till stam-
mar, var det de äldste inom stammen,
eller starnhöfdingarne, som skipade rätt.
Så läsa vi i hela Israels historia om »de
äldste> såsom en dömande myndighet
eller, då konungar funnos, såsom en
rå(lgifvande myndighet, ett slags natio-
nalrepresentation. Rut 4: 2; i K. 8: s;
20: 7; 2 K. 23: 1; Je. 29: s; He. 14:
i f.; 20: 1 f.
1 öknen var Mose sjelf domare bland
folket, tills han på Jetros inrådan in-
rättade ett ordnadt lagskipningssystem
och tillsatte redliga män till domare,
somliga öfver tusen, andra öfver hun-
dra, andra öfver femtio och andra öfver
tio. Svårare fall hänskötos till Mose,
hvilken ofta rörande dem sökte gudom-
lig ledning. 2 M. 18: 13 f.; 3 M. 24:
12. Desse domare voro kanske de »fur-
star» i församlingen och de slägt- och
stamfurstar, om hvilka vi sedermera
läsa, 4 M. 27: 2. Efter bosättningen
Kanaan tillsattes särskilde öfverhets-
personer i hvarje stad och by, att sam-
verka med presterna, såsom alla till-
samman stående under teokratien, under
styrelsen af Jehova, Israels högste do-
mare, 5 M. 16: 18; 19: 17; 2[: f.
Dessa lokaldomstolar bestodo enligt 5
M. 16: i8 af domare och af »embets-
män», såsom Sv. återgifver det eb.schote-
rim, förmodl. skrifvare, bisittare eller
fogdar. Enligt Josefus bestodo de af 7
ledamöter. Jemte denna domstol näm-
nes äfven såsom rättvisans vårdare
hvarje stad ett äldsteråd, en senat eller
magist rat, som hade att bestraffa det
onda och skaffa det bort. Se 5 M. 19:
12; 21: i~ 22: i5 f.; 25: 7 f. Utan
tvifvel samverkade denna domstol och
detta äldsteråd vid flera tillfällen, så-
som i 5 M. 21: 2 f. Det är denna
lokaldomstol som i Mat. 5: 21 kallas
domen; den kunde i vissa fall döma
till döden. För fall af tvistigare art
förordnades en äfverdomstol, som skulle
hafva sitt säte vid helgedomen, sam-
mansatt af prester och lekmän. 5 M.
17: 8 f.; 19: i6 f. Under de tider af
splittring och oreda som följde efter
Josna, uppträdde de hjeltar och bärfö-
rare, hvilkas historia meddelas i Domare-
boken, och hvilka, emedan utan tvifvel
slitandet af rättstvister äfven lemnades
åt dem, fingo namnet domare. Så be-
ter det att Debora dömde Israel under
ett palmträd, Do. 4: 5, och Samuel
reste årligen omkring och höll rätte-
gångsdagar i Betel, Gilgal, Mizpa och
Rama, 1 5. 7: i6 f. Att sedermera
konungarne framstå som öfverdomare,
faller af sig sjelf, 1 5. 22: 16; 2 5. 4:
9 f.; 1 K. 22: 26 f. David utnämde
6,ooo leviter till » embetsmän» (fogdar)
och domare, Kr. 23: 4; 26: 29. Jo-
safat åter införde ett mera ordnadt rätts-
väsende; han tillsatte underdomare
alla fasta städer i Juda samt en af pre-
ster och lekmän sammansatt öfverdom-
stol i Jerusalem och gaf dem alla all-
varliga föreskrifter, 2 Kr. i~: ~ f. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
