Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord M - Myrten...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M~NADERÅSANDE.-MKrT. 317
infalla vid samma årstider, var det nö-
digt att tid efter annan inskjuta en skott-
månad. Enligt 2 M. 12: 2 skulle året
börja med axrnånaden Nisan, i livilken
utgången ur Egypten hade egt rum,
och efter denna räknades månaderna.
Att ebreerne skulle hafva räknat året
p?t tvenne s~itt: ett s. k. kyrkoår eller
heligt år, som började med Nisan, och
ett borgerligt år, som räknades från den
sjunde månaden, Tisri, kan icke bevisas
dermed att sabbatsåret och jubelåret
r’äknades från sjunde manaden, ty detta
öfverensstämde bäst med landtbrukets
intressen 0. s. v., 3 M. 25: 9, 20 f.
Jfr Basunfesten. Afven efter fången-
skapen var Nisan den första månaden,
och Adar den tolfte, Est. 3: 7. Jfr År.
Månaderasande, Mat. 17: 15, be-
tecknar sannolikt sådana som voro be-
häftade med fallandesot, jfr Mar. ~: 17
en sjukdom, hvars anfall man satte
sammanhang med månens skiften.
Månaderasande skiljas från besatta
Mat. ~: 24, ehuxu å andra sidan båda
akommorna kunde sammanträffa; se t. ex.
Mat. 17: 18; jfr Lu. 9~ 39.
Måne. Om denna hirnlalcropp heter
det, att Gud skapade det mindre ljuset
till att herska öfver natten>, i M. 1:
i6; emellertid blef den äfven fÉireträ-
desvis det ljus, som best~imde årstider,
högtider och månader, 1: 14; Ps. 104:
19. Hela den judiska kalendern beräk-
nas efter månens lopp; de båda hufvud-
festerna, påsken och löfhyddohögtiden,
begynte vid fullmåne. Hos flera hed-
niska folk dyrkades månen som en qvin-
hg gudomlighet, såsom hos fenicierna
och syrierna (Astarte), babylonierna
(Aieni, IlimmeZens drottning), egypti-
erna och araberna, jfr Job 31: 26 f.
Trots lagens varningar, 5 M. 4~ 19;
17: 3, förföllo äfven israeliterne i detta
afguderi, 2 NI. 21: 3; 23: 5; Je. 7:
I8; 8: ~ 44: 17 f. LPs. i~i: 6ta-
las om en skada som manen kunde
utöfva om natten; man fattar detta an-
tingen såsom syftande på nattdaggens
skadliga inflytande på helsan jallmän-
het, eller såsom särskildt afseende den
skada ögonen kunna taga om man sof-
ver i det klara månijuset. Carne om-
talar detta i sina orientaliska bi-ef så-
som ett säkert faktum. (Eadie.)
Mått. A # Ldngdrnåt. Namnen för
de mindre längdmåtten lanade ebreerne
likasorn andra folk från vissa kroppslem-
mar, isynnerhet handen och underarmen.
De voro följande, räknadt från de minsta:
i) Fingerbredden (ez~a, >finger),
Je. 52: 21;
2) Handbrcddcn (tojali), 2 M. 25:
25; Ps. 39: 6, lika med 4 fingerbredder
(Sv. tvärhand);
3) Spannet (seret), 2 M. 28: x6,
afståndet mellan de utsträckta spetsarna
af tummen och lillfingret, lika med 3
handbredder (Sv. tvärhand, 1 S. x7:
4; He. 43: 13; Es. 4o: 12);
4) Alnen (amma), i M. 6: 16; »be-
räknad efter en mans framarm>, 5 M.
3: II, från armbågen till Iångfinger-
spetsen, lika med 2 spann eller 6 hand-
bredder eller 24 fingerbredder;
5) Famnen omtalas i Ap. 27: 28;
6) Stängen (Kaneh, d. a. rör), ile.
40: 5f.;42: #6f.,likanied6alnar,4i:8.
Enligt Talmud var en fingerbredd
lika med bredden af 6 tätt bredvid livar-
andra lagda sädeskorn, och alnen lika
med bredden af i4~ så lagda korn.
Efter dessa med flera uppgifter har man
beräknat den fornebreiska af 6 hand-
bredder bestående alnen till 483,9 mil-
limeter, ett resultat som bekräftas af
de fornegyptiska alnarna, livilkas modell
har påträffats i Egypten, och som öfver
hufvud mäta 484,2 millimeter. Alltså
var spannet 241,95 mm., handbredden
80,65 mm., fingerbredden 20,1625 mm.;
stången deremot 2 ln. och 903,4 mm.
Från den gamla mosaiska alnen, 5 M.
3: II; 2 Kr. 3~ 3, som alltså utgjorde
rundt tal litet mera an 1 #/2 fot, skilde
sig den senare s. k. kungliga alnen,
som af Hesekiel utmärkes såsom en
handbredd större, He. ~o: 5; 43: 13,
och som beräknas till 523,s mm., un~
gefär = den babyloniska alnen, 525
mm. (Schr. hos Riehm.)
Mera obestämda voro de mått som
användes om vé/gidugder, såsom
i) Steget, 2 S. 6: 13 (Sv. Tren);
2) Vägstycket, M. 35: i6; 48:
7; 2 K. 5: 19;
~) Dagsresan, M. 30: 36; Lu.
2: 44, omkring 8 timmars väglängd
öfver hufvud (?);
4) Sabbatsresan, Ap. 1: 12, den
väglängd som enligt rabbinsk tolkning
och tillämpning af vissa hibeiställen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
