Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord M - Meuniter...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOSEI3É3CI<ERNA. 303
Torat Moschék (Moses lag). Arbetets
indelning i fem delar är sannolikt ett
verk af de grekiska öfversättarne; ty
de särskilda böckernas namn äro ej ebre-
iska, utan grekiska; på ebreiska näm-
nas de blott efter begynnelseorden
hvarje. Angående pentatevkens förfat-
tare må vi anmärka, att ehuru vi på
goda skäl hålla före, att allt det huf-
vudsakliga af densamma förskrifver sig
från Mose, som på Guds befallning ned-
skref hvarjehanda, 2 M. 17: 14; 24: 4,
7; 34: 27; 4 M. 33: 2; 5 M. 31: 24,
detta alldeles icke hindrar, dels att Mose
kunnat begagna äldre källor, dels att
här och der små upplysningar eller an-
märkningar efteråt blifvit tillagda, dels
ändtligen att slutet af femte Moseboken
(om Moses död) blifvit tillagdt af an-
nan hand. Jfr Jesu ord i Jh. 5: 46.
Ett stöd för antagandet af flera förfat-
tare till Moseböckerna tror man sig
finna i Esr. 9: Im, der ett ställe anfö-
res ur 5 M. 7: 2 f. nmed dessa orclleim:
»sasom du befalt genom dina tjenare
projeterna>. Handskrifter af pentatev-
ken utgöra en enda rulle eller volym
och indelas ej i böcker utan i större
och mindre stycken, kallade parsckiot
och sedarimn. Dessa parscJiiot äro in-
delade så, att hela Moseböckerna af ju-
dame genomläsas i synagogorna en gång
om aret stycke efter stycke jemte mot-
svarande stycken ur profeterna, de s. k.
haftarot. Se sid. 305. Innehållet är
också ett enda sammanhängande. Det
är icke blott och bart en samling af
lösryckta stycken, då och då hopfogade
på slump, utan deC hela bär tydliga
spår af ordning och planmessighet.
Första Moseboken, kallad Genesis (Ur-
sprungsboken, om alltings begynnelse),
omfattar tiden från verldens skapelse
till Israels folks invandring i Egypten.
Den kan indelas i tvenne hufvudafdel-
ningar, af hvilka den förra (k. 1-Ii)
afhandlar menniskoslägtets urhistoria,
och den senare (k. 12-50), grundlägg-
ningen till egendomsfolkets historia
de äldsta fädernas lefnadsskickelser. 1
den förra talas om Adams och Evas
skapelse och ursprungliga tillstånd, syn-
dafallet, slägtets tillväxt, ondskans till-
växt, vredens flod och Noahs räddning
arken; vidare om Noahs efterkom-
mande och folkens utbredning efter
språkförbistringen i Babel. 1 den se-
nare finna vi utförliga berättelser om
Abraham, k. 12-25, hans son och son-
son Jsak och Jakob, k. 26-36, samt
Jakobs efterkommande, isynnerhet Juda
och Josef, k. 37-50. Boken slutar
med berättelsen om Josefs död.
Genesis innehåller (tillika med de
första kapitlen af Exodus) en beskrif-
ning öfver de steg som ledde till upp-
rättandet af teokratien d. ä. det styrel-
sesätt, i hvilket Gud ville sjelf vara ome-
delbart herre och konung inom ett visst
folk, genomn hvilket han ville gifva fräls-
ning åt en förlorad verld. Jfr sid. 247.
Det ingår då i författarens plan att ut-
veckla verldens gudomliga ursprung och
inredning, för att visa först betydelsen
af Abrahamns kallelse och sedan den
verkliga beskaffenheten af den judiska
teokratien. Han börjar med verldens
skapelse, emedan den Gtmd som skapade
verlden, och den Gud som uppenbarade
sig för fäderna, är en och samma Gud.
Genesis har således på samma gång
ett enskildt och ett allmänt syfte.. Den
omfattar verlden; den talar om Gud
sasom hela menniskoslägtets Gud. Men
sasom inledning till Israels historia, gör
den det allmänna syftemålet underord-
nadt under det enskilda och nationela.
Fem hufvudpersoner äro de pelare -
så att säga – på hvilka hela byggna-
den hvilar: Adam, Noah, Abraham,
Isak och Jakob. Genom det hela af
dessas historia ser man en egen särskild
plan beständigt iakttagen. Guds för-
hållande till Israel är författarens stän-
diga ögonmärke, och det han alltigenom
söker framhålla. Historien om den ut-
valda säden, som gjordes till arfvingar
af löftet och ombetroddes de gudom-
liga orden, Ro. ~: 2; 9~ 4, är den enda
historia som förklarar menniskans för-
hållande till Gud. T&ti dess ljus blifver
all annan historia belyst och skall kunna
läsas, då tiden är inne.
Andra Moseboken, kallad Exodus
(Utgång, emedan den talas om israeli-
ternas utgång ur Egypten), omnfattar is-
raeliternas historia under tiden från Jo-
sefs död till andra året efter uttåget ur
Egypten. Den berättar om israeliternas
förtryck, k. i, och deras befrielse derur
genom Mose saint påskhögtidens instif-
tande, k. 2-12: 28; vidare gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
