Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord M - Mardekai...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m86 HöJDER.-mGELKOTT.
pen instiftades pnrimshögtiden, Est. 9,
och tempelvigningshögtiden, m Mack.
4~ 59; Jh. 10: 22.
Med afseende på väsendet och be–
tydelsen af de lagstadgade ebreiska hög-
tiderna i deras sammanhang och ord-
ningsföljd har man iakttagit: m) att de
alla kunna hänföras under 3 klasser,
a) sabbatsfester, b) de tre historiska
åminnelsefesterna samt c) försonings-
festen; vidare> 2) att det laeliga sjuta-
let (den gudomliga fullkomlighetens och
hvilans tal) återfinnes i en hvar af de
mosaiska högtiderna, hvad än dess sär-
skilda syftemål må vara. Detta för-
hållande har man ock uttryckt så: »En
byar af de för ebreerna bekanta tids-
afdelningarna, som vid räkning är den
sjunde i sin ordning, blir just derige-
nom högtid. Sålunda hvar sjunde dag,
hvar sjunde månad, hvart sjunde år,
och slutligen det år som kom efter sju
sjutal af år; basunfesten, försoningshög-
tiden, löfhyddohögtiden infalla i den
sjunde månaden; med denna börja också
sabbatsåret och jubelåret; pingsten kom-
mer efter sju veckor eller sju gånger
sju dagar; påsk och löfhyddohögtid
räcka i sju dagar; högtidsförsamlingarna
äro inalles årligen sju (2 vid påsk,
vid pingst, m vid basunhögtiden, m vid
försoningsfesten och 2 vid löfhyddohög-
tiden). Sjutalet är alltså den egentliga
indelningsgrunden i den mosaiska fest-
cykeln.> (Bähr, Symbol. hos Kleil.)
Höjder (eb. lamot). De gamle
kananeerne ocis andra hedniska folk
öfvade ofta sin gudstjenst på kullar,
berg och konstgjorda höjder. Israeli-
terne ålades att förstöra dessa afguda-
säten, 5 M. 12: 2, men istället efter–
följde de hedningarna och tillbådo på
höjder, väl till en början Jehova, m 5.
9: 12; m Kl. 3: 2 f., men sedermera
afgudar, m Kl. II: 7; 2 Kl. 17: mo f.
De byggde äfven kapell eller tempel
på dessa höjder, m Kl. 13: 32; 2 Kl.
17: 29, och hade vigda prester, m Kl.
12: 32; 2 Kl. 17: 32. Så länge ej
templet i Jerusalem var bygdt, tolere-
rades sådant, blott Jehova på dem dyr–
kades; äfven Samuel offrade på ställen,
der arken ej fans. Ännu i Davids tid
offrades åt Herren i Silo, Jerusalem och
Gibeon. Med tiden fick ordet hamot
en vidsträcktare betydelse, så att vi
läsa om mhöjder» eller afgudaaltaren
sjelfva dalarne, Je. 7: 31; 32: 35.
Styggelsen med dessa afgudahöjder be-
drefs isynnerhet fräckt i Israels rike.
Hiskia och Josia verkade nitiskt för af–
skaffande af denna afgudadyrkan, 2 Kl.
IS: 4; 2 Kr. 31: 1; 2 Kl. 23: 4 f.
Hök, eb.feres, d. ä. brytaren, nämnes
bland orena foglar i 3 M. II: m~ tro-
ligen något slags gam. Deremot är
ordet nez i Job 39: 29 rätt återgifvet
med häk, likaledes enligt 3 M. m m: m6
(spafhök) en oren fogel.
Höns omtalas ej i G. T., om de
ej äro inbegripna i Salomos >gödfogel>,
Kl. 4: 23 (grt.). Hönan i hennes om-
sorg för sina kyckliiagar framhåller Je-
sus sasom en bild af sig sjelf, Mat. 23:
37. Efter tuppens gälla väktarerop fick
en af nattens afdelningar namnet >höns-
gälden> eller >hanegället>, den tredje
nattväkten, efter midnatt, Mar. I3~ 35;
jfr Mat. 26: 34.
Hörnstenar, till att understödja och
sammanhålla murarna af en byggnad,
höggos ut ur bergen, Je. 51: 26, och
voro ofta väldiga block. Hörnstenar
kallas folkets höfdingar i Do. 20: 2;
Es. 19: 13 (eb. pinot); så är Kristus
en hörnsten, församlingens grundval, Ef.
2~ 20, framstående i sin person och sitt
verk, m P. 2: 6, och för mången en
stötesten, Mat. 21: 42; Es. 28: m6.
In
Ibzan af Betlehem, som hade 30
söner och 30 döttrar, dömde Israel
sju år efter Jeftab, Do. 12: 8 f.
Iddo. 1. En siare eller profet, lavars
historiska anteckmaiugar till Rehabeams
och Abias historia åberopas i 2 Kr. 12:
15; m3: 22; förmasodligen dens. som
siaren Jeddi eller Jeddo, hvilkens syner
om Jerobeam Omnämnas i 2 Kr. 9: 29.
2. Iddo, profeten Sakarjas farfader,
Sak. 1: m, kallas hans fader i Esr. 5:
1; 6: 14.
Idumeen, se Edom.
Igeln, Or. 3o: m5, eb. aluka, blod-
igeln eller vampyren, bild af omåttlighet.
Igelkott, eb. ks~pod, Es. m4: 23,
äfven 34: m m och Ze. 2: 14 (der Sv.
har uf), uppräknas bland de djur, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
