Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord L - Lotan... - Uppslagsord M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So atoaaam. -HORONA IM.
oppräknas flere horitiske furstar (Isär kal-
lade »Seirs barn») i Edoms land jenste
de edomitiske. Det är sannolikt qvar-
lefvor af horiterfolket, Isvilkas jemoserliga
armod skildras i Job 24: 5 f.; 30: 3 f.
Horeri, Aktenskapsbrott. Dessa
synder voro ej blott i de tio budordens
lag bestämssdt förbjudna, utan äfven för
öfrigt i särskilda bestämmelser belagda
med stränga straff. Den som kränkte
en jungfru, måste äkta hessne, aldrig
leusna hemsoc samsst erlägga till hennes
fader en plikt af 50 siklar. 5 M. 22:
28 f. Den tärna sons vid brölloppat
ej befans vara jungfru, skulle stenas till
döds, 22: 20 f. Men om mannen falske-
ligen heskylde henne för något sådant,
så dömdes han till att erlägga till ben–
nes fader moo siklar, och fick aldrig
lemna henne, 22: 13 f. Förförde en
man en trolofvad mö, och hon ej gjorde
asotstånd, skulle de båda stenas, 22:
23 f. Ilade han våldtagit henne på
marken, gick hon fri, mets Isan var sa-
ker till döden, v. 25 f. Var hon ej
fri, så blefvo de båda straffade, dock
ej till döds, och mannen måste fram–
bära ett skuldoffer, 3 M. 19: 20 f.
1 händelse af bevisadt äktenskapsbrott
skulle både issannen och hustrun stenas,
3 M. 20: mo; 5 M. 22: 22. För öf-
rigt beifrades detta brott strängare å
hustruns sida, ty i Israel kumsde en gift
nsan utom sin hustru äfven taga bihu-
strur eller frillor. 1 en senare tid, då
banden mera lossnade, tillämpades döds-
straffet mindre ofta, och man valde istäl-
let skilsmessa. Mat. m: mq; Jh. 8: 5 f.
Oas en man misstänkte sin hustru
för otrohet men saknade bevis, så skulle
han föra henne till presten jemte en
offergåfva, bestående af #Iis efa korn–
enjöl utan olja eller rökelse. Presten
stälde qvinnan inför Herren, tog heligt
vatten och lade den stoft från taber-
naklets golf, blottade qvimanans hufvud,
lade spisoffret i hennes hamsd och tmt-
talade den förbannelsen, att oas homs
vore oskyldig, skulle vattnet henne in-
tet skada, men ifall hon vore skyldig,
skulle hennes länder förtvina och lsema-
mses bok uppsvälla, och’ härtill skulle
hon svara Ansen! Amen! Denna för-
De orden: .af en annan kränkt> i Sv.
n. heta efter eb. »fäst (gcnom trolofising) vid
en man. »
bannelse skref han derefter på ett blad
och utplånade skriften i vattnet, tog
spisoffret ur qvinnans hand, svängde
det inför Herren och antände en del
deraf på altaret. Derefter fick qvin-
nan dricka opp det bittra förbannade
vattnet. 4 NI. 5: m m f. Sjelfva offret
vid denna ceremasoni kallades svart-
sjuke-offer (Sv. misstanke-offer) och
minnes-offer, emssedan det påmssinde
en missgerniug (Sv. réjelse-oj/er), v.
Om horeri etc. i andlig menimsg, se
Solen.
Horma, se Zefat.
Horn. Hornen af vissa djur be-
gagnades till dryckeskärl och till att
förvara olja o. d. m 5. 16: 1; m Kl. m:
39. Hornen på altaret voro spetsiga
is
upphöjoingar vid dess fyra horn, 2 NI
27: ~ Je. 17: m. På dessa horn ströks
blodet i vissa offer, 2 M. 29: 12; He.
43: 20, och till hornen flyktade förhry~
tare och fattade om dem, m Kr. 5: 50;
2: 28. Emedan vissa djur ådagalägga
sin kraft isynnerhet med hornen, så blef
hornet en bild af issagt eller herravälde.
Jfr 5 M. 33: my; 1 5. 2: 1, mo; Job
16: s5; Klag. 2~ 3, 17; Da. 7: 20 f.;
Sa. 1: sS f.; Lo. 1: 69. Det äC osä-
kert on> de gamle ebreerne brukade
horolika hufvudprydnader, sådana somn
efterföljande tider varit vanliga hos
vissa österländska folk. Qvinnorna bland
sIroserna på Libanon bära silfverhotn
på hufvudet. Afbildningen visar ett så-
dant drusiskt horn samt hornet på en
abyssinisk höfding
Horonaim, stad i moabiterlandet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
