Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord H - Helga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERDE. 169
Do. m9: 57 f. Äfven i senare tider
föredrog man ofta enskild gästfrihet,
Ln. ~: 52; 22: mm, framför offentliga
laerbergen. Sådana naöta oss första gån-
gen i Je. 41: 5 7 (Kimhams herberge
vid Betlehem); sedan läsa vi uns det
laerberge der Josef och Maria ej fingo
run>, Ln. 2: 7, och det i Ln. to: 34,
der den barmhertige samariten inhyste
den sårade mannen och gaf värden be-
talning för hans skötsel. Dessa her-
bergen liknade troligen de nu i hela
orienten förekomnande byggnader, som
äro kända under namnen chan (pers.
hus) och karavanseraj (turk. karavan–
hus), hvilka finnas både efter färdvä-
garna och i städer och byar. Enligt
Herodotus fans det kungliga landsvä-
gar med karavanserajer i hela persiska
riket. Deras ursprung är kanske ändå
äldre. De bestå af stora, oftast i fyr-
kant anlagda byggnader af massiva ste-
nar, kring en rynslig gård med brunn
eller vattenreservoar, ofta i två vaumn-
gar, af hvilka den nedre innehåller ena–
gasin, varuhvalf och platser för kreatu-
ren, och den öfre plats för resande,
som ej hafva stora anspråk. Följande
beskrifuing öfver en chan usellan Bag-
dad och Babel meddelas af Smith efter
Loftus: »Det är en stor och fast fyr-
kantig byggnad, på afstånd liknande
en fästning, omgifven med en hög nsur
och försedd med runda torn till försvar
händelse af anfall. Genom en väldig
port inkommer man på en stor gård,
hvars sidor äro afdelade i talrika hvälfda
skjul, franstill öppna och afsedda för
olika sällskaps gods och beqvämlighet.
Midt på gården är en rymlig upphöj-
ning, hvarpå issan sofver omn natten och
der de trogne förrätta sin andakt om
dagen. Emellan den yttre muren och
de nyssnämda skjulen äro vidsträckta
hvälfda gångar rundt omkring hela bygg-
naden, der lastdjuren hafva plats. Of-
vanpå arkadernas tak är en ypperlig
terrass, ocls öfver porthvalfvet ett högt
torn med tvenne run>, af hvilka det
ena är öppet på sidorna och lemsanar
luftems fritt spelruns. Terrassen är ten>-
ligen ren; men på gården och i stallen
dernere får nsan vada i smutsen.» Att
det äfven finnes anspråkslösare chaner
af mindre mått, förstås af sig sjelf.
Herde. Ebreernas stanafäder i den
patriarkaliska åldern voro nonaader,
hvilka vandrade omkring med sina hjoe
dar från ort till ort, och i deras histo-
ria nsöta oss ofta taflor ur herdelifvet.
Hjordarnes vårdande var hos dem en
syssla, icke blott för tjenarne utan äf-
ven för höfdingarnes söner, m M. 30:
29, ocls döttrar, 29: 6; 2 M. 2: 59.
Träldomen i Egypten bidrog mycket
till att gifva ebreerna smak för fasta
bostäder, och vi finna derföre att de
stammar, sons ännu bibehöllo förkärlek
för herdelifvet, valde sina jordlotter af-
sides från sina bröder, öster om Jordan,
4 M. 32: 1 f. Men äfven utom dem
fans det sådana sons tyckte omas herde-
lifvet, m Kr.4: 39 f.; Je. 35: 6 f. En
herdes lif, såsom det tecknas i bibeln,
var förenadt med nsycken möda, till-
ochened fara. Han fick lida både hetta
och köld, m M. 31: 40; hans lön var
ringa, kanske en viss del af produkten,
sasom mjölken, m Kor. ~: 7, så att han
fick nöja sig med tarflig kost, såsom
mulbär, fruktskidor och kanske gräs-
Isoppor och vild honung, jfr An>. 7: 14;
Lu. 55: mG. Han måste vara beredd
att möta vilda djur såsom lejon och
björnar, m 5. 17: 34; Es. 31: 4; Am.
3: 12, och ej var han säker för röfva-
res anfall, m M. 31: 39. Motsvarande
dessa särskilda behof finna vi hans ut-
rustning bestå af: manteln, sannolikt
af fårskinn, Je. 43: 52 ; säcken eller
skräppan nsed det lilla munförrådet;
slungan och stenarna, 1 5. 57: 40; och
slutligen en staf, som fick tjena både
till vapen mot fienden och till styrsel
för hjorden, m 5. 17: 40; Ps. 23: 4;
Sa. II: 7. Då herden var längre bort
från hemasmet, hade han med sig ett
lätt tält, Es. 38: 12; jfr Hö. 5: 8. Nå-
gon gång funnos vakttorn, för att varsna
fienden och skydda hjorden, 2 Kr. 26:
mo; jfr 27: 4.
Den vanliga gången af herdens dag-
liga göromål synes hafva varit denna:
- Om morgonen ledde han sin hjord
ut ur fållan, Jh. mo: 4, hvilket han
gjorde genom att gå framför fåren ocla
ropa dens; anländ till betesmarken, vak-
tade han hjorden nsed tillhjelp af sina
laundar (Job 30: m), och om något får
sprang bort, måste han söka det till
dess han fann det, He. 34: 52; Lu.
15: 4; han försåg dens med vatten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
