Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord B - Begrafning... - Bergsbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 BEaGSBRUK.-DE5VARJARE.
stus sjelf älskade bergen; på ett berg
vardt han förklarad, och ofta drog
han sig undan folket upp på bergen,
Jh. 6: 15. På bergen bad han, Lu. 6:
12; vid Oljoberget började han den
blodiga kampen; på Golgataberget slu-
tade han den; på ett berg i Gali-
leen gaf han sina lärjungar sitt stora
uppdrag efter uppståndelsen, och från
ett berg uppfor han till himmelen -
hvilket allt har sina egna orsaker och
sin hemliga betydelse.»
» Vittnesbördets berg» i Es. 54: 13,
är efter eb. »församlingsberget i den
fjerran norden», dit Babels konung ville
stiga upp och varda gudarne lik. Flera
af de gamla folken tänkte sig neml.
gudarnes bostad på jordens högsta berg
vid jordens nordligaste spets. - Denna
föreställning fäste de då vid det berg
som för deras kunskap och åskådning
var det nordligaste. Så var berget Meru
hos indierna och berget Al-burdj för
perserna det heliga gudaberget, och för
grekerna den tessaliska Olympen.
Motsatsentill detta hedendomens in-
billade berg är »det heliga berget», Da.
ml: 45; Ps. 87: 5; Zions-berg, Eb. 12:
22; Up. 14: 5.
Bergsbruk för upphemtande af nyt-
tiga och ädla metaller ur jordens inre,
dels genom lodrätt nedsänkta schakt,
dels genom vågrätt insprängda stollar,
skildras målande i Job 28: f., der man
ser hänsyftningar på schakt och stollar
v. 4, 7. stenens sprängning genom
glödgaing i v. 5, malmens smältning i
v. 2, o. s. v. Kunskapen härom torde för-
fattaren hafva hemtat från -Edoms grann-
skap, der man nyligen funnit tydliga
spår af urgamla egyptiska kopparberg-
verk, hvarjemte man vet att i närheten
af stationen Punon, 4 M. 33: 42, eller
Fenon, mellan Zoar och Petra, funnos
bergverk, i hvilka Inånga kristna under
förföljelserna måste arbeta. Se Funon.
1 sjelfva Palestina omtalas ej något bergs-
bruk, ehuru landet ej var fattigt på me-
tall, 5 M. 8: 9, isynnerhet Asers om-
råde längst i norr, 5 M. 33: 25. På
Libanon finnas jerngrufvor; äfven spår
af kopparverk har der påträffats.
Bergskrefvor, kulor eller grottor,
fns det i mängd i Palestina, stundom
af betydlig utsträckning. De begagna-
des till bostäder, gömställen och grafvar,
s M. 19: 3o; Do. 6: 2; 5 5. 13:6; Es. 2:
19; Jh. II: 48. Byn Siloa utanför Jeru-
salem är en by af grafhålor. Petra var en
stad af grottor. Je. 49: s6; Oh. 3.
Berit, se under Baal.
Bernice, äldsta dottern till konung
Herodes Agrippa 1 och syster till den
yngre Agrippa, Ap. 25: 53, 23; a6:
30; en lättsinnig skönhet, som först var
gift med sin farbroder, Herodes af Chal-
cis, och efter hans död, för att undgå
den icke ogrundade misstanken för olof-
ligt förhållande till sin broder~ gifte sig
med Polemon, - konung i Cilicien. - Efter
det denna förbindelse snart blifvit upp-
löst, återvände hon till sin broder och
blef sedermera älskarinna åt Vespasi-
anus och Titus.
Berodak, se Merodak.
Berota, vid landets nordgräns, Hes~
47: m6, kanske dets. s. Berotai, en
stad i Zoba, som togs af David, 2 5.
8: 8; kanske orten Britån, s mil s. om
Baalbek. Andre hålla det för det nu-
varande Berut. Samma ort kallas i t
Kr. sS: 8 Kun. -
Bersaba, Berseba, se Beer-Seba.
Beryll, se Ädelstenar.
Besatt, se Djefvul 2.
Besegling, andens, se Ande ~t.
Besek, Adonibeseks stad, sannolikt
Judas område, Do. 5: ~, 5. 1 (detta?)
Besek var det Saul mönstrade sin här,
innan han ryckte an mot Jabes i Gilead,
s 5. ss: 8. -
Besor, en bäck, som utflyter i Me-
delhafvet söder om Gasa, der en del
af Davids trupper gjorde halt, 1 5. 30:
9 f.; heter nu Vadi Scheria.
Besvarjare, sådane som mned åkal-
lande af Guds namn och med vissa hem-
lighetsfulla ceremonier föregåfvo sig
kunna fördrifva onda andar, Mat. 12:
27; Lu. II: 19; Ap. i~: 13 f. Denna
magt, hvilken Jesus gaf apostlarne, Mat
so: s, 8, och de sjuttio lärjungarne, Lu.
50: 17 f., och som efter hans löfte, Mar.
16: 17, äfven efter hans uppståndelse-
utöfvades af de kristne, Ap. 16: s8, sy-
nes någon gång verkligen hafva före-
kommit äfven bland dem somn icke an-
slutit sig till Jesus, Mar. ~: 38; Ln. 9~ -
49 f. Emellertid användes aldrig ordet
besvärja eller besvärjare om Kristus eller
hans lärjungar, då de utförde sådana un-
dergerningar. Att äfven sjelfva Kristi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
