- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
9

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Language, Reference, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord A - Adama...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

AFGUDAOFFER.-AHAB.

min tillflykt i nödens dag, till dig skola
hedningarne komma ifrån jordens ändar
och säga: idel lögn hafva våra fäder
fått i arf, fåfänglighet och sådant som
till intet duger. Skall väl en menniska
göra sig dem till gudar, som inga gudar
äro? Derföre vill jag denna gången låta
dem erfara min hand och min magt, att de
må erfara, att mitt namn är Herren.»
Je. 16: 19-21.

Det var också intet annat än Guds
frälsningsuppenbarelse af sig sjelf som
kunde lösa jordens folk ur afguderiets
bann. All grekernas konst och vishet
förmådde dertill intet. Den store
hedningaaposteln, som genomskådade denna
hedendomens förakräckliga magt, skildrar
i lefvande färger, huru just de folk,
som i mensklig bildning gälla som mönster,
i de gudomliga tingen voro blinda
och galna, Ro. 1: 19 f., ja huru deras
gudstjenst rent af var en dyrkan af
onda andar, 1 Kor. 10: 20. Väl gjorde
sig äfven inom dem samvetets gudastämma
någon gång förnimbar, Ro. 2: 14 f., och
skaldernas vittnesbörd om vart slägtes
gudomliga ursprung, Ap. 17: 28, var ju
ock ett bevis på att Gud icke var fjerran
ifrån dem, Ap. 14: 17; 17: 27; men trots
allt detta hänvisar han dem dock icke
till deras egen kraft för att få
förlossning, utan uppfordrar dem att
göra bot och omvända sig till Kristus,
den korsfäste och uppståndne; och det
var för den dåraktiga predikan om honom
som afgudarne föllo, och det är för korset
allena som afgudarne falla än i dag, och
blott genom korsets predikan skall den
profetian gå i fullbordan: »Afgudarne skola
platt förgås», Es. 2: 18.

Afgudaoffer. I kristendomens första tider
uppstodo många tvistigheter angående ätandet
af afgudaoffer eller sådant kött, som först
offrats åt afgudar och sedan utbjöds till
försäljning. Somlige utgingo från den
öfvertygelsen, att en afgud var intet och
att skilnaden mellan ren och oren mat blifvit
för alltid upphäfd af Kristus, och åto derföre
hvad helst dem föresattes, äfven bland
hedningar, utan att göra någon förfrågan,
huruvida maten förut varit offrad till afgudar.
Andre åter, som voro »svagare», mer tvifvelsjuke
eller mindre undervisade, togo anstöt af denna
frihet och ansågo, att ätandet af sådant kött
innebure ett deltagande i afgudatjensten,
på grund af sådana lagens förbud som
t. ex. 2 M. 34: 15. Denna meningsskiljaktighet
föranledde Paulus att i åtskilliga af sina bref
gifva fingervisningar både för dem, som hyste
sådana betänkligheter, och för dem, som voro
fria derifrån. De förre borde väl lyda sitt
samvete, men påmintes äfven om sin
pligt att i kärleken anse deras handlingssätt,
som ej delade deras betänkligheter. De senare
kunde fritt både köpa och äta, då ju köttet,
såsom ett födoämne, på intet vis skadades deraf,
att det blifvit offradt till en afgud;
dock så, att om genom deras frihet
andra blefve förargade (d. ä. toge anstöt),
plågade och förledde till synd,
så borde de likaledes enligt kärlekens
och vishetens lag afhålla sig derifrån,
Ro. 14: 20 f.; 1 Kor. 8; 10: 19 f.;
Ti. 1: 15.

Afik, se Afek 1.

Afskärelse eller sönderskärelse
kallar Paulus i Fil. 3: 2 den judiska
omskärelsen, hvars nödvändighet drefs
af falska lärare som ville lägga
judendomens ok på Kristi lärjungar.

Afton, Aftonoffer, se Morgon- och
afton-offer.

Agabus, en profet från Jerusalem, som
förutsade i Antiokia den hungersnöd,
som inträffade i Klaudii regering
år 44 e. K.; hvarföre understöd sändes
från Antiokia till de trogna i Jerusalem,
Ap. 11: 27 f. Många år senare förutsade
Agabus Pauli lidanden, Ap. 21: 10.

Agag, sannolikt en gemensam benämning
för amalekiternas konungar,
4 M. 24: 7; 1 S. 15: 8. Den på det
sista stället omnämde blef af Saul tagen
i krig men mot Guds vilja skonad till
lifvet; hvarföre Samuel sedan grep in,
bestraffade Saul och »högg Agag i styc-
ken inför Herren». Han synes hafva
fått detta straff till vedergällning för
oerhörda grymheter, 1 S. 15: 33.

Agagit, se Hanian.

Agat, se Ädelstenar.

Agrippa, se Herodes.

Agur (d. ä. samlare?), förf. till 30:de
kapitlet i Ordspråksboken.

Ahab. 1. Israels sjunde konung,
efterträdde sin fader Omri och regerade
i tjugutvå år, 918-897 f. K. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblobok/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free