Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord A - Adama...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungar besegrades af Josua, Jos. 12: 15.
Jemte andra städer blef äfven denna
återuppbyggd och befäst af Rehabeam,
2 Kr. 11: 7; den återintogs af judarne
efter fångenskapen, Ne. 11: 30. Dess
läge sökes vid Der Dubbân mellan
Jerusalem och Gasa.
Adullams grotta, der David gömde
sig för Saul, 1 S. 22: 1; 2 S. 23: 13,
söker traditionen i den vidsträckta och
med många irrgångar försedda grottan
vid Chareitûn i vildmarken en 1/2 mil
söder om Betlehem. Men äfven trakten
kring Dubbân är rik på grottor. Der
i närheten söder om Soko finnas ännu
bebodda kulor, kallade Aidelmîe. —
Från Adullams grotta hafva vi de två
psalmerna af David, 57 och 142.
Adummim, en höjd på gränsen
mellan Benjamin och Juda, Jos. 15: 7;
18: 57, vid vägen mellan Jerusalem
och Jeriko, der man nu ser borgruinen
Kalaat el dem, blodborgen, i en farlig
trakt, Lu. 10: 30.
Afarsak, Esr. 5: 6; 6: 6, eller
Afarsatka, Esr. 4: 9, en assyrisk stam,
som flyttades till Samaria.
Afek. 1. En stad i Asers stam,
äfven kallad Afik, Do. 1: 31, belägen
på Libanon, vid Kanaans nordliga gräns;
ännu i dag en by med namnet Afka
ett par mil n. o. om Berut, Jos. 13: 4;
19: 30.
2. En stad i Isaskars stam, i Jisreels
dal, 1 S. 29: 1; ej långt från
Sunem, 28: 4. Hvilkendera af dessa
menas i Jos. 12: 18, är obekant.
3. En stad i Judas bergstrakt, 1 S.
4: 1, der israeliterne blefvo slagna af
felisteerna och arken tagen; kallas i
Jos. 15: 53 Afeka.
4. I 1 K. 20: 26 omnämnes ett
Afek, der Benhadad samlade sina trupper,
och der 27,000 af dem kommo
under en fallande mur. Kanske orten
Fik 3/4 mil ö. om Gennesaret, midt
emot Tiberias; eller dets. s. Afek 2?
Afgrundens engel, se Abaddon.
Afgud, Afqudadyrkan. Afgud är
det som dyrkas iställetför Gud; dels
iallmänhet allt det som drager hjertat
ifrån Gud; så kallas girigheten afgudadyrkan,
Kol. 3: 5; dels och isynnerhet särskilda för
detta ändamål valda och vigda yttre föremål,
bilder eller beläten, hvilka man egnar en
formlig vördnad och tillbedjan, såsom det
talas i 5 M. 29: 17 om egyptiernas och andra
hedningars »styggelser och afgudabilder af
stock och sten, af silfver och guld.»
Detta är afguderi i dess gröfre form;
men icke mindre fördömligt är det
finare slag af afguderi, då man vill
dyrka den sanne Guden under någon
bild eller beläte, såsom då Israels barn
tillbådo Jehova under gestalten af en
guldkalf, 2 M. 32; Ps. 106: 19 f.
Afgudadyrkan eller gudförgätenhet är
mensklighetens förbannelse, uttryckt
i ett ord; det var ur afguderiets mörker
Jehova uttog Abraham och egendomsfolket,
Jos. 24: 2 f.; första budet i lagen var
rigtadt mot andra gudar, bilder, beläten
och deras dyrkan, 2 M. 20: 3 f.; och hela
Israels historia är nästan en kedja af
förbrytelser mot detta bud och af
gudomliga vittnesbörd emot och straffdomar
öfver det afgudiska folket, om hvilket
Herren klagar genom sin profet: »Jag har
uppfödt barn och fostrat dem, och de hafva
affallit från mig.» Es. 1: 2. Om tiden
för det grofva afguderiets första yttre
framträdande säger skriften intet; om
dess inre grund och väsende yttrar Paulus
de märkvärdiga orden: »Emedan de hafva känt
Gud men icke ärat eller tackat honom såsom
Gud utan blifvit fåfänglige i sina tankar,
och deras oförnuftiga hjerta har blifvit
förmörkadt; sägande sig vara vise, hafva
de blifvit dårar och hafva utbytt den
oförgänglige Gudens härlighet emot en
bild som liknar förgänglig menniska eller
foglar eller fyrfotadjur eller kräldjur;
derföre har Gud öfverlemnat dem i deras
hjertans lustar åt orenhet, att skända
hvarandras kroppar, då de hafva utbytt
Guds sanning mot lögnen och ärat och
dyrkat det skapade framför skaparen,
hvilken är välsignad i evighet. Amen.»
Ro. 1: 21-25. Till denna korta men
kraftiga predikan om afgudarnas usla
beskaffenhet och om afgudatjenstens
skändligheter lemnar nu hednaverldens
tillstånd en lefvande förklaring, och
sammalunda Israels historia. Ty föremålen
för hedningarnas dyrkan voro
dels himlakropparne och naturkrafterna
sol, måne och stjernor, ljus och eld
dels oskäliga djur, oxar, bockar, fiskar
m. m. d.; dels menakliga egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
