Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Uppslagsord A
- A och O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A.
A och O, alfa och omega, första
och sista bokstafven i grekiska alfabetet.
»A och O, begynnelsen och änden»,
kallar sig Herren i Up. 1: 8; 21: 6;
22: 13. Så kallar han sig »den förste
och den siste», Es. 41:4; 44: 6; 48: 12;
en benämning som ock Herren Kristus
tillägger sig sjelf i Up. 1: 17;
2: 8; jfr Kol. 1: 15 f.
Ab, fader, förekommer i många
sammansatta ebreiska namn: såsom
Abner, ljusets fader; absalom, fridens
fader.
Ab, Augusti, se Månader.
Abaddon, eb. förderf, och
Apollyon, gr. förderfvare. Så kallas den
»afgrundens engel», som anför de i
Up. 9 skildrade gräshopporna, Up. 9: 11.
Abana och Parpar, floder vid
Damaskus, 2 K. 5: 12. Abana tros vara
densamma som Nahr Barada, »den
kalla floden», en klar, frisk och snabb
ström , som flytande från Antilibanon i
sydostlig rigtning rinner genom Damaskus
och vänder sig sedan åt öster för
att tömma sitt vatten i en stor sjö.
Dess ständigt flödande vatten är ovanligt
kallt och så ymnigt, att ehuru det i
en mängd kanaler ledes ut kring
nejden, floden dock ända till slutet är
en mägtig ström. Jfr Amana.
Parpar är sannolikt floden Avadj,
som kommer från Hermon, rinner söder
om Damaskus och faller ut i en sjö
söder om den nyssnämda. Dessa floder,
hvilka vattnade nejden och gjorde
den till en skön trädgård, tyckte sig
Naaman med allt skäl böra sätta högre
än vattnen i Israel.
Abraim, berglandet öster om Döda
hafve och nedre Jordan. Särskilda
höjder eller höjdsträckningar derutaf äro
Nebo, Pisga och Peor, 4 M. 27: 12;
33: 47 f.; 5 M. 32: 49; 34: 1; Je,
22: 20. — Abarim nämnes i 4 M. 33:
47 såsom en af Israels lägerplatser, i
4 M. 21: 20 kallad Pisgaberget.
Abba, ett kaldeiskt ord, som betyder
fader, Mar. 14: 36; Ro. 8: 15; Ga. 4: 6.
Abdon. 1. En fristad i Asers stam,
Jos. 21: 30; 1 Kr. 6:74.
2. Hillels son, från Piragaton i
Efraim, domare i Israel i åtta år, hade
40 söner och 30 sonsöner. Do. 12:13 f.
3. Mikas son, en embetsman hos
konung Josia, 2 Kr. 34: 20.
Abednego, se Hananja 3.
Abel eller Habel, eb. fläkt [1] Adams
och Evas andre son, blef en herde och
frambar till Gud ett offer af sin hjord,
på samma gång Kain som var åkerman
offrade af sin hjord,
på samma gång Kain som var åkerman
offrade af jordens frukt. Gud såg med
behag till Abels offer, men ej till Kains
som i vredesmod mördade Abel, 1 M. 4.
Det var i tron Abel offrade och
fick derföre vittnesbörd att han var
rättfärdig, Mat. 23: 35; och genom tron
talar han ännu, ehuru död, Eb. 11: 4.
Kain var af den onde och mördade sin broder,
derföre att dennes gerningar
voro rättfärdiga, 1 Jh. 3: 12. »Abels blod»
ropade om hämd, 1 M. 4: 10;
Kristi blod »talar bättre», Eb. 12: 24.
Abel, eb. äng, eller Abel-Bet-Maaka,
stad i Naftali, norr om sjön
Merom, utstod en belägring under
Sebas uppror, 2 S. 20: 15 f.; intogs omkr.
åttio år senare af Benhadad, 1 K. 15: 20,
och åter igen, efter 200 år, af Tiglat-
Pileser, 2 K. 15: 20. Kallas i 2 Kr.
16: 4 Abel-Majim (vattuängen), jfr
1 K. 15: 20. Nejden var rik på vatten
(Jordans källor!) och bete, likasom ännu
i dag. Staden var fordom betydlig, »en
[1] Namnet Habel vill Schrader o. a. förklara med det assyriska habal, d- ä- son, som förekomer i sådana namn som Nabu-habal-usur, d.ä. »Nebo, skydda sonen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblobok/0005.html
