Petrus' första brev, 4 Kapitlet
Petrus förmanar de kristna att väpna sig
med Kristi sinne, att fly synden och
föra en ren vandel i inbördes kärlek och
att med glädje lida för Kristi namns
skull.
1. Då nu Kristus har lidit till köttet, så väpnen ock I eder med
samma sinne; ty den som har lidit till köttet har icke längre
något att skaffa med synd.
>Rom. 6,7. 1 Petr. 2,21, 24.
2. Och leven sedan, under den tid som återstår eder här i köttet,
icke mer efter människors onda begärelser, utan efter Guds
vilja.
>Rom. 12,2. 14,7 f. 2 Kor. 5,15. Gal. 2,20. 1 Tess. 5,10.
>Hebr. 9,14.
3. Ty det är nog, att I under den framfarna tiden haven gjort
hedningarnas vilja och levat i lösaktighet och onda begärelser,
i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamlig
avgudadyrkan,
>Rom. 13,12 f. Ef. 2,1 f. 4,17 f.
4. varför de ock förundra sig och smäda eder, då I nu icke löpen
med till samma liderlighetens pöl.
5. Men de skola göra räkenskap inför honom som är redo att döma
levande och döda.
>Joh. 5,25. Apg. 10,42.
6. Ty att evangelium blev förkunnat jämväl för döda, det skedde, för
att dessa, om de än till köttet blevo dömda, såsom alla människor
dömas, likväl till anden skulle få leva, så som Gud lever
7. Men änden på allting är nu nära. Varen alltså besinningsfulla
och nyktra, så att I kunnen bedja.
>1 Petr. 5,8. 2 Petr. 3,9 f. 1 Joh. 2,18.
8. Och varen framför allt uthålliga i eder kärlek till varandra, ty
»kärleken överskyler en myckenhet av synder».
>Ords. 10,12. 1 Kor. 13,7. 1 Petr. 1,22. Jak. 5,20.
9. Varen gästvänliga mot varandra utan knot,
>Rom. 12,13.
10. och tjänen varandra, var och en med den nådegåva han har
undfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.
>Matt. 25,14 f. Luk. 12,42 f. I Kor. 12,4.
>2 Kor. 8,12. Tit. 1,7.
11. Om någon talar, så vare hans tal i enlighet med Guds ord, om
någon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraft
som Gud förlänar, så att Gud i allt bliver ärad genom Jesus
Kristus. Honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter,
amen.
>Rom. 12,6 f. 1 Kor. 10,31. 2 Kor. 2,17.
12. Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld som är
tänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå,
och menen icke att därmed något förunderligt vederfares eder;
>Jes. 48,10. 1 Petr. 1,6 f.
13. utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja
eder, för att I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hans
härlighets uppenbarelse.
>Apg. 5,41. Rom. 8,17 f. Fil. 3,10 f. Kol. 1,24. 2 Tim. 2,10.
14. Saliga ären I, om I för Kristi namns skull bliven smädade, ty
härlighetens Ande, Guds Ande, vilar då över eder.
>Ps. 89,51 f. 1 Petr. 3,14.
15. Det må nämligen icke ske, att någon av eder får lida såsom
dråpare eller tjuv eller illgärningsman, eller därför att han
blandar sig i vad honom icke vidkommer.
>Ef. 4,28. 1 Petr. 2,20.
16. Men om någon får lida för att han är en kristen, då må han icke
blygas, utan prisa Gud för detta namns skull.
>Fil. 1,29.
17. Ty tiden är inne att domen skall begynna, och det på Guds hus;
men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem som
icke hörsamma Guds evangelium?
>Jes. 10,12. Jer. 49,12. Hes. 9,6. 2 Tess. 1,8.
18. Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skall
det då gå den ogudaktige och syndaren?»
>Ords. 11,31. Luk. 23,31.
19. Alltså, de som efter Guds vilja få lida, de må anbefalla sina
själar åt sin trofaste Skapare, allt under det att de göra vad
gott är.
>Ps. 31,6. Luk. 23,46. Apg. 7,59.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/59_04.html
