Paulus' brev till kolosserna, 2 Kapitlet
Förmaning att hålla sig till Kristus.
Varning för falska läror, för träldom
under människobud, för ängladyrkan.
Föreskrifter rörande mat m. m.
1. Jag vill nämligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att
utstå för eder och för församlingen i Laodicea och för alla de
andra som icke personligen hava sett mitt ansikte.
2. Ty jag önskar, att deras hjärtan skola få hugnad, därigenom att
de slutas tillsammans i kärlek och komma till en full
förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds
hemlighet, vilken är Kristus;
3. ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter
fördolda.
4. Detta säger jag, för att ingen skall bedraga eder med skenfagert
tal.
5. Ty om jag ock till kroppen är frånvarande, så är jag dock i
anden hos eder och gläder mig, när jag ser den ordning, som
råder bland eder, och när jag ser fastheten i eder tro på
Kristus.
6. Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i
honom
7. och varen rotade i honom och låten eder uppbyggas i honom och
befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått,
och överflöden i tacksägelse.
8. Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom
sin tomma och bedrägliga »vishetslära», i det att han åberopar
fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens
»makter»[1] och icke till Kristus.
9. Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen,
10. och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom
som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter.
11. I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som
icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda
eder köttsliga kropp; jag menar omskärelsen i Kristus.
12. I haven ju med honom blivit begravna i dopet; I haven ock i
dopet blivit uppväckta med honom, genom tron på Guds kraft, hans
som uppväckte honom från de döda.
13. Ja, också eder som voren döda genom edra synder och genom edert
kötts oomskurenhet, också eder har han gjort levande med honom;
ty han har förlåtit oss alla våra synder.
14. Han har nämligen utplånat den handskrift som genom sina stadgar
anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan
genom att nagla den fast vid korset.
15. Han har avväpnat andevärldens furstar och väldigheter och låtit
dem bliva till skam inför alla, i det att han i honom har
triumferat över dem.
16. Låten därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck eller
angående högtid eller nymånad eller sabbat.
17. Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men
verkligheten själv finnes hos Kristus.
18. Låten icke segerlönen tagas ifrån eder av någon som har sin lust
i »ödmjukhet» och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner,
någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne
19. och icke håller sig till honom som är huvudet, honom från vilken
hela kroppen vinner sin tillväxt i Gud, i det att den av sina
ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning.
20. Om I nu haven dött med Kristus och så blivit frigjorda ifrån
världens »makter», varför låten I då allahanda stadgar läggas på
eder, likasom levden I ännu i världen:
21. »Det skall du icke taga i», »Det skall du icke smaka», »Det
skall du icke komma vid»,
22. och detta när det gäller ting, som alla äro bestämda till att gå
under genom förbrukning -- allt till åtlydnad av människobud och
människoläror?
23. Visserligen har allt detta fått namn om sig att vara »vishet»,
eftersom däri ligger ett självvalt gudstjänstväsende och ett
slags »ödmjukhet» och en kroppens späkning; men ingalunda ligger
däri »en viss heder», det tjänar allenast till att nära det
köttsliga sinnet.
[1] Se Makter i Ordförkl.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/51_02.html