Bibeln / Paulus' brev till efesierna, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Paulus' brev till efesierna, 1 Kapitlet

                 Paulus hälsar de kristna till vilka
                 brevet är ställt, lovar Gud för den
               välsignelse som genom Kristus har kommit
                  både judar och hedningar till del,
               tackar Gud för det goda han har hört om
               församlingen och beder för denna, talar
                        om Kristi upphöjelse.

  1.  Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hälsar de heliga
      som bo i Efesus[1], de i Kristus Jesus troende.
  2.  Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren
      Jesus Kristus.

  3.  Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i
      Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga
      välsignelse,
  4.  såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i
      honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.
  5.  Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig,
      genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,
  6.  den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den
      älskade.
  7.  I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra
      synder, efter hans nåds rikedom.
  8.  Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till
      del, med all vishet och allt förstånd,
  9.  i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt
      det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv,
 10.  om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd,
      det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i
      himmelen och på jorden.
 11.  I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro
      bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin
      egen viljas råd.
 12.  Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus
      redan i förväg hava ägt ett hopp.
 13.  I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord,
      eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock
      haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade
      helige Ande,
 14.  vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans
      egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.

 15.  Sedan jag fick höra om eder tro i Herren Jesus och om eder
      kärlek till alla de heliga,
 16.  har därför jag å min sida icke upphört att tacka Gud för eder,
      när jag tänker på eder i mina böner.
 17.  Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens
      Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till
      kunskap om sig,
 18.  och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån
      hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på
      härlighet hans arv är bland de heliga,
 19.  och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro -- allt
      i enlighet med den väldiga styrkas kraft,
 20.  varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom
      från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska
      världen,
 21.  över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och
      herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna
      tidsålder, utan ock i den tillkommande.
 22.  »Allt lade han under hans fötter.»

      Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över
      allting --
 23.  åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom
      som uppfyller allt i alla.

[1]  Se Nya testamentets text i Ordförkl.