Bibeln / Paulus' brev till romarna, 15 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Paulus' brev till romarna, 15 Kapitlet

                   Paulus förmanar till saktmod och
                 endräkt, talar om ändamålet med sitt
                brev och om sin apostoliska kallelse,
               redogör för sina tillämnade resor, beder
                       om församlingens förbön.

  1.  Vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheter
      och att icke leva oss själva till behag.
  2.  Var och en av oss må leva sin nästa till behag, honom till
      fromma och honom till uppbyggelse.
  3.  Kristus levde ju icke sig själv till behag, utan med honom
      skedde såsom det är skrivet:
        »Dina smädares smädelser hava fallit över mig.»
  4.  Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss
      till undervisning, för att vi, genom ståndaktighet och genom den
      tröst som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.
  5.  Och ståndaktighetens och tröstens Gud give eder att vara ens
      till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterföljelse,
  6.  så att I endräktigt och med en mun prisen vår Herres, Jesu
      Kristi, Gud och Fader.

  7.  Därför må den ene av eder vänligt upptaga den andre, såsom
      Kristus, Gud till ära, har upptagit eder.
  8.  Vad jag vill säga är detta: För de omskurna har Kristus blivit
      en tjänare, till ett vittnesbörd om Guds sannfärdighet, för att
      bekräfta de löften som hade givits åt fäderna;
  9.  hedningarna åter hava fått prisa Gud för hans barmhärtighets
      skull.  Så är ock skrivet:
        »Fördenskull vill jag prisa dig bland hedningarna
        och lovsjunga ditt namn.»
 10.  Och åter heter det:
        »Jublen, I hedningar, med hans folk»;
 11.  så ock:
        »Loven Herren, alla hedningar,
        ja, honom prise alla folk.»
 12.  Så säger ock Esaias: »Telningen från Jessais rot skall komma,
      ja, han som skall stå upp för att råda över hedningarna; på
      honom skola hedningarna hoppas.»
 13.  Men hoppets Gud uppfylle eder med all glädje och frid i tron, så
      att I haven ett överflödande hopp i den helige Andes kraft.

 14.  Jag är väl redan nu viss om att I, mina bröder, av eder själva
      ären fulla av godhet, uppfyllda med all kunskap, i stånd jämväl
      att förmana varandra.
 15.  Dock har jag, på ett delvis något dristigt sätt, skrivit till
      eder med ytterligare påminnelser, detta i kraft av den nåd som
      har blivit mig given av Gud:
 16.  att jag nämligen skall förrätta Kristi Jesu tjänst bland
      hedningarna och vara en prästerlig förvaltare av Guds
      evangelium, så att hedningarna bliva ett honom välbehagligt
      offer, helgat i den helige Ande.
 17.  Alltså är det i Kristus Jesus som jag har något att berömma mig
      av i fråga om min tjänst inför Gud.
 18.  Ty jag skall icke drista mig att orda om något annat än vad
      Kristus, för att göra hedningarna lydaktiga, har verkat genom
      mig, med ord och med gärning,
 19.  genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft.  Så har
      jag, från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien,
      överallt förkunnat evangelium om Kristus.
 20.  Och jag har härvid satt min ära i att icke förkunna evangelium,
      där Kristi namn redan var känt, ty jag ville icke bygga på en
      annans grundval;
 21.  utan så har skett, som skrivet är:
        »De för vilka intet har varit förkunnat om honom skola få se,
        och de som intet hava hört skola förstå.»

 22.  Det är också härigenom som jag så många gånger har blivit
      förhindrad att komma till eder.
 23.  Men då jag nu icke mer har något att uträtta i dessa trakter och
      under ganska många år har längtat efter att komma till eder,
 24.  vill jag besöka eder, när jag begiver mig till Spanien.  Jag
      hoppas nämligen att på genomresan få se eder och att därefter av
      eder bliva utrustad för färden dit, sedan jag först i någon mån
      har fått min längtan efter eder stillad.
 25.  Men nu far jag till Jerusalem med understöd åt de heliga.
 26.  Macedonien och Akaja hava nämligen känt sig manade att göra ett
      sammanskott åt dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i
      fattigdom.
 27.  Ja, därtill hava de känt sig manade; de stå också i skuld hos
      dem.  Ty om hedningarna hava fått del i deras andliga goda, så
      äro de å sin sida skyldiga att vara dem till tjänst med sitt
      lekamliga goda.  --
 28.  När jag så har fullgjort detta och lämnat i deras händer vad som
      har blivit insamlat, ämnar jag därifrån begiva mig till Spanien
      och taga vägen genom eder stad.
 29.  Och jag vet, att när jag kommer till eder, kommer jag med Kristi
      välsignelse i fullt mått.

 30.  Och nu uppmanar jag eder, mina bröder, vid vår Herre Jesus
      Kristus och vid vår kärlek i Anden, att bistå mig i min kamp,
      genom att bedja för mig till Gud,
 31.  att jag må bliva frälst undan de ohörsamma i Judeen, och att det
      understöd som jag för med mig till Jerusalem må bliva väl
      mottaget av de heliga.
 32.  Så skall jag, om Gud vill, med glädje komma till eder och
      vederkvicka mig tillsammans med eder.

 33.  Fridens Gud vare med eder alla.  Amen.