Bibeln / Paulus' brev till romarna, 8 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Paulus' brev till romarna, 8 Kapitlet

                    Genom Kristus frälsas vi ifrån
               fördömelsen och få kraft att vandra icke
                efter köttet, utan efter Anden.  Såsom
                Guds barn skola vi efter denna tidens
                   lidanden gå till Guds härlighet.

  1.  Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus.
  2.  Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrån
      syndens och dödens lag.
  3.  Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad
      genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden,
      sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i
      köttet.
  4.  Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter
      köttet, utan efter Anden.

  5.  Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet
      tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till
      vad Anden tillhör.
  6.  Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid.
  7.  Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke
      är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det.
  8.  Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.

  9.  I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, om
      eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande,
      han hör icke honom till.
 10.  Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden,
      för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull.
 11.  Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder,
      så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också
      edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.

 12.  Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet,
      så att vi skola leva efter köttet.
 13.  Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom ande
      döden kroppens gärningar, så skolen I leva.
 14.  Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.
 15.  I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullen
      känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi
      ropa: »Abba!  Fader!»
 16.  Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.
 17.  Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar
      och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att
      också med honom bliva förhärligade.

 18.  Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i
      jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.
 19.  Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns
      uppenbarelse.
 20.  Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget
      val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en
      förhoppning skulle finnas,
 21.  att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin
      träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör
      Guds barns härlighet.

 22.  Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar
      och våndas.
 23.  Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden
      såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter
      barnaskapet, vår kropps förlossning.
 24.  Ty i hoppet äro vi frälsta.  Men ett hopp som man ser fullbordat
      är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan
      ser?
 25.  Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med
      ståndaktighet.

 26.  Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen
      böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för
      oss med outsägliga suckar.
 27.  Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty det
      är efter Guds behag som han manar gott för de heliga.

 28.  Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det
      bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.
 29.  Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock
      förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, så
      att denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.
 30.  Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och dem
      som han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som han
      har rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.

 31.  Vad skola vi nu säga härom?  Är Gud för oss, vem kan då vara
      emot oss?
 32.  Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss
      alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med
      honom?
 33.  Vem vill anklaga Guds utvalda?  Gud är den som rättfärdiggör.
 34.  Vem är den som vill fördöma?  Kristus Jesus är den som har dött,
      ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högra
      sida, han manar ock gott för oss.
 35.  Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek?  Månne
      bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller
      nakenhet eller fara eller svärd?
 36.  Så är ju skrivet:
        »För din skull varda vi dödade hela dagen;
        vi hava blivit aktade såsom slaktfår.»
 37.  Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som har
      älskat oss.
 38.  Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller
      andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma,
 39.  varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller
      något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i
      Kristus Jesus, vår Herre.