- Project Runeberg -  Bibeln /
Apostlagärningarna, 22 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Apostlagärningarna, 22 Kapitlet

                 Paulus' tal till folket i Jerusalem.
                        Judarnas förbittring.

  1.  »Bröder och fäder, hören vad jag nu inför eder vill tala till
      mitt försvar.»
      >Apg. 7,2 f.
  2.  När de hörde att han talade till dem på hebreiska, blevo de ännu
      mer stilla.  Och han fortsatte:
  3.  »Jag är en judisk man, född i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad
      här i staden och undervisad vid Gamaliels fötter, efter fädernas
      lag i all dess stränghet.  Och jag var en man som nitälskade för
      Gud, såsom I allasammans i dag gören.
      >Apg. 5,34. 8,3. 26,9 f. Rom. 10,2. 2 Kor. 11,22. Gal. 1,14.
  4.  Jag förföljde 'den vägen'[1] ända till döds, och både män och
      kvinnor lät jag binda och sätta i fängelse;
      >Apg. 9,1 f.
  5.  det vittnesbördet kan översteprästen och de äldstes hela råd
      giva mig.  Också fick jag av dem brev till bröderna i Damaskus;
      och jag begav mig dit, för att fängsla jämväl dem som voro där
      och föra dem till Jerusalem, så att de kunde bliva straffade.

  6.  Men när jag var på vägen och nalkades Damaskus, hände sig vid
      middagstiden att ett starkt sken från himmelen plötsligt
      kringstrålade mig.
      >1 Kor. 15,8.
  7.  Och jag föll ned till marken och hörde då en röst som sade till
      mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'
  8.  Då svarade jag: 'Vem är du, Herre?'  Han sade till mig: 'Jag är
      Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'
  9.  Och de som voro med mig sågo väl skenet, men hörde icke rösten
      av den som talade till mig.
 10.  Då frågade jag: 'Vad skall jag göra, Herre?'  Och Herren svarade
      mig: 'Stå upp och gå in i Damaskus; där skall allt det bliva dig
      sagt, som är dig förelagt att göra.'
 11.  Men eftersom jag, till följd av det starka skenet, icke mer
      kunde se togo mina följeslagare mig vid handen och ledde mig, så
      att jag kom in i Damaskus.
 12.  Där fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott
      vittnesbörd om sig av alla judar som bodde där.
      >Apg. 9,10 f
 13.  Denne kom nu och trädde fram till mig och sade: 'Saul, min
      broder, hav din syn igen.'  Och i samma stund fick jag min syn
      igen och såg upp på honom.
 14.  Då sade han: 'Våra fäders Gud har utsett dig till att känna hans
      vilja och till att se den Rättfärdige och höra ord från hans
      mun.
      >Apg. 3,14.
 15.  Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om
      vad du har sett och hört.
 16.  Varför dröjer du då nu?  Stå upp och låt döpa dig och avtvå dina
      synder, och åkalla därvid hans namn.'
      >Apg. 2,38

 17.  Men när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hände sig,
      medan jag bad i helgedomen, att jag föll i hänryckning
      >2 Kor. 12,2.
 18.  och såg honom och hörde honom säga till mig: 'Skynda dig med
      hast bort ifrån Jerusalem; ty de skola icke här taga emot ditt
      vittnesbörd om mig.'
 19.  Men jag sade: 'Herre, de veta själva att det var jag som
      överallt i synagogorna lät fängsla och gissla dem som trodde på
      dig.
 20.  Och när Stefanus', ditt vittnes, blod utgöts, var ock jag
      tillstädes och gillade vad som skedde och vaktade de mäns
      kläder, som dödade honom.'
      >Apg. 7,58. 8,1.
 21.  Då sade han till mig: Gå; jag vill sända dig åstad långt bort
      till hedningarna.'»
      >Apg. 9,15. 13,2. Gal. 1,15 f. 2,8. Ef. 3,8. 1 Tim. 2,7.
      >2 Tim. 1,11.

 22.  Ända till dess att han sade detta hade de hört på honom.  Men nu
      hovo de upp sin röst och ropade: »Bort ifrån jorden med den
      människan!  Det är icke tillbörligt att en sådan får leva.»
      >Apg. 21,36.
 23.  Då de så skriade och därvid revo av sig sina kläder och kastade
      stoft upp i luften,
 24.  bjöd översten att man skulle föra in honom i kasernen, och gav
      befallning om att man skulle förhöra honom under gisselslag, så
      att han finge veta varför de så ropade mot honom.
 25.  Men när de redan hade sträckt ut honom till gissling, sade
      Paulus till den hövitsman som stod där: »Är det lovligt för eder
      att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och
      rannsakning?»
      >Apg. 16,37. 23,27.
 26.  När hövitsmannen hörde detta, gick han till översten och
      underrättade honom härom och sade: »Vad är det du tänker göra?
      Mannen är ju romersk medborgare.»
 27.  Då gick översten dit och frågade honom: »Säg mig, är du
      verkligen romersk medborgare?»  Han svarade: »Ja.»
 28.  Översten sade då: Mig har det kostat en stor summa penningar att
      köpa den medborgarrätten.»  Men Paulus sade: »Jag däremot har den
      redan genom födelsen.»
 29.  Männen som skulle hava förhört honom drogo sig då strax undan
      och lämnade honom.  Och när översten nu hade fått veta att han
      var romersk medborgare, blev också han förskräckt, vid tanken på
      att han hade låtit fängsla honom.

 30.  Då han emellertid ville få säkert besked om varför Paulus
      anklagades av judarna, låt han dagen därefter taga av honom
      bojorna och bjöd översteprästerna och hela Stora rådet att komma
      tillsammans.  Sedan lät han föra Paulus ditned och ställde honom
      inför dem.

[1]  Se Väg i Ordförkl.


Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/44_22.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free