Bibeln / Evangelium enligt Johannes, 20 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Evangelium enligt Johannes, 20 Kapitlet

                    Jesus uppenbarar sig efter sin
               uppståndelse för Maria från Magdala, för
                  apostlarna och särskilt för Tomas.

  1.  Men på första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria
      från Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen
      från graven.
  2.  Då skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den
      andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: »De
      hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava
      lagt honom.»
  3.  Då begåvo sig Petrus och den andre lärjungen åstad på väg till
      graven.
  4.  Och de sprungo båda på samma gång; men den andre lärjungen
      sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven.
  5.  Och när han lutade sig ditin, så han linnebindlarna ligga där;
      dock gick han icke in.
  6.  Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit.  Han gick in i
      graven och fick så se huru bindlarna lågo där,
  7.  och huru duken som hade varit höljd över hans huvud icke låg
      tillsammans med bindlarna, utan för sig själv på ett särskilt
      ställe, hopvecklad.
  8.  Då gick ock den andre lärjungen ditin, han som först hade kommit
      till graven; och han såg och trodde.
  9.  De hade nämligen ännu icke förstått skriftens ord, att han
      skulle uppstå från de döda.
 10.  Och lärjungarna gingo så hem till sitt igen.
 11.  Men Maria stod och grät utanför graven.  Och under det hon grät,
      lutade hon sig in i graven
 12.  och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp
      hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas.
 13.  Och de sade till henne: »Kvinna, varför gråter du?»  Hon svarade
      dem: »De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava
      lagt honom.»
 14.  Vid det hon sade detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå
      där; men hon visste icke att det var Jesus.
 15.  Jesus sade till henne: »Kvinna, varför gråter du?  Vem söker du?»
      Hon trodde att det var örtagårdsmästaren och svarade honom:
      »Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg mig var du
      har lagt honom, så att jag kan hämta honom.»
 16.  Jesus sade till henne: »Maria!»  Då vände hon sig om och sade
      till honom på hebreiska: »Rabbuni!» (det betyder mästare).
 17.  Jesus sade till henne: »Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke
      farit upp till Fadern.  Men gå till mina bröder, och säg till dem
      att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och
      eder Gud.»
 18.  Maria från Magdala gick då och omtalade för lärjungarna att hon
      hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.

 19.  På aftonen samma dag, den första veckodagen, medan lärjungarna
      av fruktan för judarna voro samlade inom stängda dörrar, kom
      Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med
      eder!»
 20.  Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin
      sida.  Och lärjungarna blevo glada, när de sågo Herren.
 21.  Åter sade Jesus till dem: »Frid vare med eder!  Såsom Fadern har
      sänt mig, så sänder ock jag eder.»
 22.  Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till
      dem: »Tagen emot helig ande!
 23.  Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; och
      om I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.»
 24.  Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med
      dem, när Jesus kom.
 25.  Då nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade sett
      Herren, svarade han dem: »Om jag icke ser hålen efter spikarna i
      hans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna och
      sticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det.»

 26.  Åtta dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och Tomas
      var med bland dem.  Då kom Jesus, medan dörrarna voro stängda,
      och stod mitt ibland de, och sade: »Frid vare med eder!»
 27.  Sedan sade han till Tomas: »Räck hit dit finger, se här äro mina
      händer; och räck hit din hand, och stick den i min sida.  Och
      tvivla icke, utan tro.»
 28.  Tomas svarade och sade till honom: »Min Herre och min Gud!»
 29.  Jesus sade till honom: »Eftersom du har sett mig, tror du?
      Saliga äro de som icke se och dock tro.»

 30.  Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok,
      gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.
 31.  Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesus
      är Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv i
      hans namn.