Bibeln / Evangelium enligt Johannes, 17 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Evangelium enligt Johannes, 17 Kapitlet

                 Jesus beder för sig själv, för sina
                lärjungar och för alla dem som tro på
                                honom.

  1.  Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mot
      himmelen och sade: »Fader, stunden är kommen; förhärliga din
      Son, på det att din Son må förhärliga dig,
  2.  eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att han
      skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom.
  3.  Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden,
      och den du har sänt, Jesus Kristus.
  4.  Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verk
      som du har givit mig att utföra.
  5.  Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den
      härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till.
  6.  Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit
      ut ur världen och givit åt mig.  De voro dina, och du har givit
      dem åt mig, och de hava hållit ditt ord.
  7.  Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommer
      från dig.
  8.  Ty de ord som du har givit åt mig har jag givit åt dem: och de
      hava tagit emot dem och hava i sanning förstått att jag är
      utgången från dig, och de tro att du har sänt mig.

  9.  Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för
      dem som du har givit åt mig, ty de äro dina
 10.  -- såsom allt mitt är ditt, och ditt är mitt -- och jag är
      förhärligad i dem.
 11.  Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen,
      när jag går till dig.  Helige Fader, bevara dem i ditt namn --
      det som du har förtrott åt mig -- för att de må vara ett,
      likasom vi äro ett.
 12.  Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du
      har förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gick
      i fördärvet, ingen utom fördärvets man, ty skriften skulle ju
      fullbordas.
 13.  Nu går jag till tid; dock talar jag detta, medan jag ännu är här
      i världen, för att de skola hava min glädje fullkomlig i sig.
 14.  Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom
      de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen.
 15.  Jag beder icke att du skall taga dem bort ur världen, utan att
      du skall bevara dem från det onda.
 16.  De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.
 17.  Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning.
 18.  Såsom du har sänt mig i världen, så har ock jag sänt dem i
      världen.
 19.  Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de må
      vara i sanning helgade.

 20.  Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som
      genom deras ord komma till tro på mig;
 21.  jag beder att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, är
      i mig, och jag i dig, också de må vara i oss, för att världen
      skall tro att du har sänt mig.
 22.  Och den härlighet som du har givit mig, den har jag givit åt
      dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett
 23.  -- jag i dem, och du i mig -- ja, för att de skola vara
      fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att du
      har sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskat
      mig.
 24.  Fader, jag vill att där jag är, där skola ock de som du har
      givit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som du
      har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse.
 25.  Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag
      känner dig, och dessa hava förstått att du har sänt mig.
 26.  Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på
      det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem,
      och jag i dem.»