Evangelium enligt Johannes, 12 Kapitlet
Jesus smörjes i Betania av Maria, rider
in i Jerusalem, sökes av några greker,
talar om betydelsen av sin död, undfår
ett vittnesbörd från himmelen, vittnar
om sin sändning ifrån Fadern.
1. Sex dagar före påsk kom nu Jesus till Betania, där Lasarus
bodde, han som av Jesus hade blivit uppväckt från de döda.
2. Där gjorde man då för honom ett gästabud, och Marta betjänade
dem, men Lasarus var en av dem som lågo till bords jämte honom.
3. Då tog Maria ett skålpund smörjelse av dyrbar äkta nardus och
smorde därmed Jesu fötter; sedan torkade hon hans fötter med
sitt hår. Och huset uppfylldes med vällukt av smörjelsen.
4. Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda
honom, sade då:
5. »Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra
silverpenningar[1] och gav dessa åt de fattiga?»
6. Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga,
utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som lades
i penningpungen, vilken han hade om hand.
7. Men Jesus sade: »Låt henne vara; må hon få fullgöra detta för
min begravningsdag.
8. De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
alltid.»
9. Nu hade det blivit känt för den stora hopen av judarna att Jesus
var där, och de kommo dit, icke allenast för hans skull, utan
ock för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.
10. Då beslöto översteprästerna att döda också Lasarus.
11. Ty för hans skull gingo många judar bort och trodde på Jesus.
12. När dagen därefter det myckna folk som hade kommit till högtiden
fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem,
13. togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade:
»Hosianna!
Välsignad vare han som kommer[2],
i Herrens namn,
han som är Israels konung.»
14. Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsom
det är skrivet:
15. »Frukta icke, du dotter Sion.
Se, din konung kommer,
sittande på en åsninnas fåle.»
16. Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hade
blivit förhärligad, då kommo de ihåg att detta var skrivet om
honom, och att man hade gjort detta med honom.
17. Så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit med
honom, när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom
från de döda.
18. Därför kom också det övriga folket emot honom, eftersom de hörde
att han hade gjort det tecknet.
19. Då sade fariséerna till varandra: »I sen att I alls intet kunnen
uträtta; hela världen löper ju efter honom.»
20. Nu voro där ock några greker, av dem som plägade fara upp för
att tillbedja under högtiden.
21. Dessa kommo till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och
bådo honom och sade: »Herre, vi skulle vilja se Jesus.»
22. Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus
gingo och sade det till Jesus.
23. Jesus svarade dem och sade: »Stunden är kommen att Människosonen
skall förhärligas.
24. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet
faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men
om det dör, så bär det mycken frukt.
25. Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt
liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt
liv.
26. Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där
skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall
min Fader ära honom.
27. Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls
mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till
denna stund.
28. Fader, förhärliga ditt namn.» Då kom en röst från himmelen: »Jag
har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga
det.»
29. Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett
tordön.» Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.»
30. Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull,
utan för eder skull.»
31. Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste
utkastas.
32. Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla
till mig.»
33. Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö.
34. Då svarade folket honom: »Vi hava hört av lagen att Messias
skall stanna kvar för alltid. Huru kan du då säga att
Människosonen måste bliva upphöjd? Vad är väl detta för en
Människoson?»
35. Jesus sade till dem: »Ännu en liten tid är ljuset ibland
eder. Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke må
få makt med eder; den som vandrar i mörkret, han vet ju icke var
han går.
36. Tron på ljuset, medan I haven ljuset, så att I bliven ljusets
barn.» Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig för
dem.
37. Men fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de
icke på honom.
38. Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias säger:
»Herre, vem trodde, vad som predikades för oss,
och för vem var Herrens arm uppenbar?»
39. Alltså kunde de icke tro; Esaias säger ju ytterligare:
40. »Han har förblindat deras ögon
och förstockat deras hjärtan,
så att de icke kunna se med sina ögon
eller förstå med sina hjärtan
och omvända sig och bliva helade av mig.»
41. Detta kunde Esaias säga, eftersom han hade sett hans härlighet,
när han talade med honom. --
42. Dock funnos jämväl bland rådsherrarna många som trodde på honom;
men för fariséernas skulle ville de icke bekänna det, för att de
icke skulle bliva utstötta ur synagogan.
43. Ty de skattade högre att bliva ärade av människor än att bliva
ärade av Gud.
44. Men Jesus sade med hög röst: »Den som tror på mig, han tror icke
på mig, utan på honom som har sänt mig.
45. Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.
46. Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem
som tro på mig skall förbliva i mörkret.
47. Om någon hör mina ord, men icke håller dem, så dömer icke jag
honom; ty jag har icke kommit för att döma världen, utan för att
frälsa världen.
48. Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock
en domare över sig; det ord som jag har talat, det skall döma
honom på den yttersta dagen.
49. Ty jag har icke talat av mig själv, utan Fadern, som har sänt
mig, han har bjudit mig vad jag skall säga, och vad jag skall
tala.
50. Och jag vet att hans bud är evigt liv; därför, vad jag talar,
det talar jag såsom Fadern har sagt mig.»
[1] Se Silverpenning i Ordförkl.
[2] Se Messias i Ordförkl.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/43_12.html
