Bibeln / Evangelium enligt Johannes, 7 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Evangelium enligt Johannes, 7 Kapitlet

                Jesus går upp till lövhyddohögtiden i
                 Jerusalem, talar i helgedomen om sin
                 sändning och om sabbatsbudet, om sin
                  bortgång till Fadern och om Andens
               utgjutelse, förkastas av några i folket,
               mottages med tro av andra.  Rättstjänare
               sändes ut för att gripa honom.  Nikodemus
                       talar till hans försvar.

  1.  Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville
      han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda
      honom.
  2.  Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära.
  3.  Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå till
      Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som du
      gör.
  4.  Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i
      hemlighet.  Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram för
      världen.»
  5.  Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom.
  6.  Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men för
      eder är tiden alltid läglig.
  7.  Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag
      vittnar om henne, att hennes gärningar äro onda.
  8.  Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna
      högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.»
  9.  Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen.
 10.  Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också
      han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet.
 11.  Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var är
      han?»
 12.  Och bland folket talades i tysthet mycket om honom.  Somliga
      sade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, han
      förvillar folket.»
 13.  Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.

 14.  Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i
      helgedomen och undervisade.
 15.  Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sin
      lärdom, han som icke har fått undervisning?»
 16.  Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans som
      har sänt mig.
 17.  Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära
      är från Gud, eller om jag talar av mig själv.
 18.  Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den som
      söker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, och
      orättfärdighet finnes icke i honom.  --
 19.  Har icke Moses givit eder lagen?  Och likväl fullgör ingen av
      eder lagen.  Varför stån I efter att döda mig?»
 20.  Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande.  Vem står efter
      att döda dig?»
 21.  Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjorde
      jag, och alla förundren I eder över den.
 22.  Moses har givit eder omskärelsen -- icke som om den vore ifrån
      Moses, ty den är ifrån fäderna -- och så omskären I människor
      också på en sabbat.
 23.  Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för att
      Moses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgas
      på mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel och
      frisk?
 24.  Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»

 25.  Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som de
      stå efter att döda?
 26.  Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något till
      honom.  Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om att
      denne är Messias?
 27.  Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men när
      Messias kommer, känner ingen varifrån han är.»
 28.  Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen:
      »Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är.  Likväl har
      jag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en som
      verkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen.
 29.  Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han har
      sänt mig.»
 30.  Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom,
      ty hans stund var ännu icke kommen.
 31.  Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skall
      väl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne har
      gjort?»

 32.  Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom.  Då
      sände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för att
      gripa honom.
 33.  Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan går
      jag bort till honom som har sänt mig.
 34.  I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och där
      jag är, dit kunnen I icke komma.»
 35.  Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersom
      vi icke skola kunna finna honom?  Månne han tänker gå till dem
      som bo kringspridda bland grekerna?  Tänker han då undervisa
      grekerna?
 36.  Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, men
      I skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I icke
      komma'?»

 37.  På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stod
      Jesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme han
      till mig och dricke.
 38.  Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande
      vatten[1] flyta fram, såsom skriften säger.»
 39.  Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle
      undfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu icke
      hade blivit förhärligad.
 40.  Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne är
      förvisso Profeten.»
 41.  Andra sade: »Han är Messias.»  Andra åter sade: »Icke kommer väl
      Messias från Galileen?
 42.  Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd och
      från den lilla staden Betlehem, där David bodde?
 43.  Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket,
 44.  och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin
      hand vid honom.

 45.  När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna och
      fariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honom
      hit?»
 46.  Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som den
      mannen talar.»
 47.  Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade?
 48.  Har då någon av rådsherrarna trott på honom?  Eller någon av
      fariséerna?
 49.  Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat.
 50.  Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom[2],
      och som själv var en av dem:
 51.  »Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört
      honom och utrönt vad han förehar?»
 52.  De svarade och sade till honom: »Kanske också du är från
      Galileen?  Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommer
      från Galileen.»

                Evangelium enligt Johannes, 8 Kapitlet

                 [Äktenskapsbryterskan inför Jesus.]
                Jesus vittnar om sig själv, att han är
               världens ljus; undervisar och bestraffar
                  folket.  Judarna vilja stena honom.

 53.  [Och de gingo hem, var och en till sitt.

[1]  Jämför noten till Joh. 4:10.
[2]  om natten.