Bibeln / Evangelium enligt Johannes, 3 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Evangelium enligt Johannes, 3 Kapitlet

                 Jesu samtal med Nikodemus.  Johannes
                     döparens sista vittnesbörd.

  1.  Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en av
      judarnas rådsherrar.
  2.  Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: »Rabbi, vi
      veta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingen
      kan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.»
  3.  Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligen
      säger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt[1], så
      kan hon icke få se Guds rike.»
  4.  Nikodemus sade till honom: »Huru kan en människa födas, när hon
      är gammal?  Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv och
      födas?»
  5.  Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en
      människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke
      komma in i Guds rike.
  6.  Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av
      Anden, det är ande.
  7.  Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas på
      nytt.
  8.  Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet
      icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var
      och en som är född av Anden[2].»
  9.  Nikodemus svarade och sade till honom: »Huru kan detta ske?»
 10.  Jesus svarade och sade till honom: »Är du Israels lärare och
      förstår icke detta?
 11.  Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det tala
      vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbörd
      tagen I icke emot.
 12.  Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huru
      skolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelska
      ting?
 13.  Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg
      ned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen.
 14.  Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen
      bliva upphöjd,
 15.  så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
 16.  Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det
      att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava
      evigt liv.
 17.  Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan
      för att världen skulle bliva frälst genom honom.
 18.  Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icke
      tror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enfödde
      Sons namn.
 19.  Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen,
      människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras
      gärningar voro onda,
 20.  Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommer
      icke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola bliva
      blottade.
 21.  Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att det
      skall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.»

 22.  Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiska
      landsbygden, och där vistades han med dem och döpte.
 23.  Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fanns
      mycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig.
 24.  Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse.
 25.  Då uppstod mellan Johannes' lärjungar och en jude en tvist om
      reningen.
 26.  Och de kommo till Johannes och sade till honom: »Rabbi, se, den
      som var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnat
      om, han döper, och alla komma till honom.»
 27.  Johannes svarade och sade: »En människa kan intet taga, om det
      icke bliver henne givet från himmelen.»
 28.  I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: 'Icke
      är jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.'
 29.  Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står där
      och hör honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst.  Den
      glädjen är mig nu given i fullt mått.
 30.  Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag
      förminskas.  --
 31.  Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är från
      jorden, han är av jorden, och av jorden talar han.  Ja, den som
      kommer från himmelen, han är över alla,
 32.  och vad han har sett och hört, det vittnar han om; och likväl
      tager ingen emot hans vittnesbörd.
 33.  Men om någon tager emot hans vittnesbörd, så bekräftar han
      därmed att Gud är sannfärdig.
 34.  Ty den som Gud har sänt, han talar Guds ord; Gud giver nämligen
      icke Anden efter mått.
 35.  Fadern älskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.
 36.  Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke
      hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede
      förbliver över honom.»

[1]  Grundtextens uttryck har den dubbla betydelsen på nytt och
     ovanifrån; jfr v. 31.
[2]  Grundtexten har här samma uttryck för vind som för ande.