Bibeln / Evangelium enligt Lukas, 23 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                 Evangelium enligt Lukas, 23 Kapitlet

                 Jesus föres till Pilatus, förhöres,
                   sändes till Herodes, korsfästes,
                      uppgiver andan, begraves.


  1.  Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.
  2.  Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne
      man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren
      skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»
  3.  Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?»  Han
      svarade honom och sade: »Du säger det själv.»

  4.  Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag
      finner intet brottsligt hos denne man.»
  5.  Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära
      folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»
  6.  När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från
      Galileen.
  7.  Och då han fick veta att han var från det land som lydde under
      Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under
      dessa dalar också var i Jerusalem.

  8.  När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade
      sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om
      honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.
  9.  Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade
      denne honom intet.
 10.  Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade
      honom häftigt.
 11.  Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och
      begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande
      klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.
 12.  Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra;
      Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.

 13.  Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna
      och folket
 14.  och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att
      han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt
      rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något
      av det som I anklagen honom för.
 15.  Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt
      honom tillbaka till oss.  I sen alltså att denne icke har gjort
      något som förtjänar döden.
 16.  Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»
 18.  Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss
      Barabbas lös.»
 19.  (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett
      upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)
 20.  Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva
      Jesus lös.
 21.  Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»
 22.  Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont
      har denne då gjort?  Jag har icke funnit honom skyldig till något
      som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag
      har tuktat honom.»
 23.  Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle
      låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.
 24.  Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.
 25.  Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i
      fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att
      med honom skulle ske efter deras vilja.

 26.  När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från
      Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att
      han skulle bära det efter Jesus.

 27.  Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor
      som jämrade sig och gräto över honom.
 28.  Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar,
      gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra
      barn.
 29.  Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de
      ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst
      som icke hava givit di.'
 30.  Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och
      till höjderna: 'Skylen oss.'
 31.  Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske
      med det torra!»

 32.  Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas
      tillika med honom.
 33.  Och när de hade kommit till den plats som kallades
      »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen,
      den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
 34.  Men Jesus sade.  »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra.
      Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.  --
 35.  Men folket stod och såg därpå.  Och jämväl rådsherrarna drevo
      gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa
      sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»
 36.  Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte
      honom ättikvin
 37.    och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»
 38.  Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är
      judarnas konung.»

 39.  Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom
      och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»
 40.  Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade:
      »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?
 41.  Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar
      äro värda, men denne man har intet ont gjort.»
 42.  Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»
 43.  Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du
      vara med mig i paradiset.»

 44.  Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett
      mörker, som varade ända till nionde timmen,
 45.  i det att solen miste sitt sken.  Och förlåten i templet rämnade
      mitt itu.
 46.  Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer
      befaller jag min ande.»  Och när han hade sagt detta, gav han upp
      andan.
 47.  Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och
      sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»
 48.  Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se
      härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände
      hem igen.
 49.  Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem
      också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.

 50.  Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig
      man,
 51.  som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning.  Han var
      från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.
 52.  Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
 53.  Och han tog ned den och svepte den i en linneduk.  Sedan lade han
      den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen
      hade varit lagd.
 54.  Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.
 55.  Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde
      efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.
 56.  Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och
      smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.