Evangelium enligt Lukas, 12 Kapitlet
Jesus varnar för skrymteri,
människofruktan, hädelse mot den helige
Ande, girighet och världsliga bekymmer,
manar till vaksamhet och trohet,
förutsäger söndringar, talar om tidens
tecken.
1. Då nu otaligt mycket folk var församlat omkring honom, så att de
trampade på varandra, tog han till orda och sade, närmast till
sina lärjungar: »Tagen eder till vara för fariséernas surdeg,
det är för skrymteri.
2. Intet är förborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet
är fördolt, som icke skall bliva känt.
3. Därför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört i
ljuset, och vad I haven viskat i någons öra i kammaren, det
skall bliva utropat på taken.
4. Men jag säger eder, mina vänner: Frukten icke för dem som väl
kunna dräpa kroppen, men sedan icke hava makt att göra något
mer.
5. Jag vill lära eder vem I skolen frukta: frukten honom som har
makt att, sedan han har dräpt, också kasta i Gehenna. Ja, jag
säger eder: Honom skolen I frukta. --
6. Säljas icke fem sparvar för två skärvar? Och icke en av dem är
förgäten hos Gud.
7. Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade.
Frukten icke; I ären mer värda än många sparvar.
8. Och jag säger eder: Var och en som bekänner mig inför
människorna, honom skall ock Människosonen kännas vid inför
Guds änglar.
9. Men den som förnekar mig inför människorna, han skall ock bliva
förnekad inför Guds änglar.
10. Och om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva
honom förlåtet; men den som hädar den helige Ande, honom skall
det icke bliva förlåtet.
11. Men när man drager eder fram inför synagogor och överheter och
myndigheter, så gören eder icke bekymmer för huru eller varmed I
skolen försvara eder, eller vad I skolen säga;
12. ty den helige Ande skall i samma stund lära eder vad I skolen
säga.»
13. Och en man i folkhopen sade till honom: »Mästare, säg till min
broder att han skiftar arvet med mig.»
14. Men han svarade honom: »Min vän, vem har satt mig till domare
eller skiftesman över eder?»
15. Därefter sade han till dem: »Sen till, att I tagen eder till
vara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke
därpå att hon har överflöd på ägodelar.»
16. Och han framställde för dem en liknelse; han sade: »Det var en
rik man vilkens åkrar buro ymniga skördar.
17. Och han tänkte vid sig själv och sade: 'Vad skall jag göra? Jag
har ju icke rum nog för att inbärga min skörd.'
18. Därefter sade han: 'Så vill jag göra: jag vill riva ned mina
lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min
gröda och allt mitt goda.
19. Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott
förvarat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.
20. Men Gud sade till honom: 'Du dåre, i denna natt skall din själ
utkrävas av dig; vem skall då få vad du har samlat i förråd?' --
21. Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rik
inför Gud.»
22. Och han sade till sina lärjungar: »Därför säger jag eder: Gören
eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta, ej heller
för eder kropp, vad I skolen kläda eder med.
23. Livet är ju mer än maten, och kroppen mer än kläderna.
24. Given akt på korparna: de så icke, ej heller skörda de, och de
hava varken visthus eller lada; och likväl föder Gud dem. Huru
mycket mer ären icke I än fåglarna!
25. Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en aln till sin
livslängd?
26. Förmån I nu icke ens det som minst är, varför gören I eder då
bekymmer för det övriga?
27. Given akt på liljorna, huru de varken spinna eller väva; och
likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet
var så klädd som en av dem.
28. Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i
morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han då icke kläda
eder, I klentrogne!
29. Söken därför icke heller I efter vad I skolen äta, eller vad I
skolen dricka, och begären icke vad som är för högt.
30. Efter allt detta söka ju hedningarna i världen, och eder Fader
vet att I behöven detta.
31. Nej, söken efter hans rike, så skall också detta andra tillfalla
eder.
32. Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att
giva eder riket.
33. Säljen vad I ägen och given allmosor; skaffen eder penningpungar
som icke nötas ut, en outtömlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv
når, och där man icke fördärvar.
34. Ty där eder skatt är, där komma ock edra hjärtan att vara.
35. Haven edra länder omgjordade och edra lampor brinnande.
36. Och varen I lika tjänare som vänta på att deras herre skall
bryta upp från bröllopet, för att strax kunna öppna för honom,
när han kommer och klappar.
37. Saliga äro de tjänare som deras herre finner vakande, när han
kommer. Sannerligen säger jag eder: Han skall fästa upp sin
klädnad och låta dem taga plats vid bordet och själv gå fram och
betjäna dem.
38. Och vare sig han kommer under den andra nattväkten eller under
den tredje och finner dem så göra -- saliga äro de då.
39. Men det förstån I väl, att om husbonden visste vilken stund
tjuven skulle komma, så tillstadde han icke att någon bröt sig
in i hans hus.
40. Så varen ock I redo ty i en stund då I icke vänten det skall
Människosonen komma.»
41. Då sade Petrus: »Herre, är det om oss som du talar i denna
liknelse, eller är det om alla?»
42. Herren svarade: »Finnes någon trogen och förståndig förvaltare,
som av sin herre kan sättas över hans husfolk, för att i rätt
tid giva dem deras bestämda kost --
43. salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner
honom göra så.
44. Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad
han äger.
45. Men om så är, att tjänaren säger i sitt hjärta: 'Min herre
kommer icke så snart', och han begynner att slå de andra
tjänarna och tjänarinnorna och att äta och dricka så att han
bliver drucken,
46. då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar
det, och i en stund då han icke tänker sig det, och han skall
låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med de
otrogna. --
47. Och den tjänare som hade fått veta sin herres vilja, men icke
redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva
straffad med många slag.
48. Men den som, utan att hava fått veta hans vilja, gjorde vad som
val slag värt, han skall bliva straffad med allenast få
slag. Var och en åt vilken mycket är givet, av honom skall
mycket varda utkrävt och den som har blivit betrodd med mycket,
av honom skall man fordra dess mera.
49. Jag har kommit för att tända en eld på jorden; och huru gärna
ville jag icke att den redan brunne!
50. Men jag måste genomgå ett dop; och huru ängslas jag icke, till
dess att det är fullbordat!
51. Menen I att jag har kommit för att skaffa frid på jorden? Nej,
säger jag eder, fastmer söndring.
52. Ty om fem finnas i samma hus, skola de härefter vara söndrade
från varandra, så att tre stå mot två Och två mot tre:
53. fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin
dotter och dottern mot sin moder, svärmodern mot sin sonhustru
och sonhustrun mot sin svärmoder.
54. Han hade också till folket: »När I sen ett moln stiga upp i
väster, sägen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker så.
55. Och när I sen sunnanvind blåsa, sägen I: 'Nu kommer stark
hetta'; och detta sker.
56. I skrymtare, jordens och himmelens utseende förstån I att tyda;
huru kommer det då till, att I icke kunnen tyda denna tiden?
57. Varför låten I icke edert eget inre döma om vad rätt är?
58. När du går till en överhetsperson med din motpart, så gör dig
under vägen all möda att bliva förlikt med denne, så att han
icke drager dig fram inför domaren; då händer att domaren
överlämnar dig åt rättstjänaren, och att rättstjänaren kastar
dig i fängelse.
59. Jag säger dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har
betalt ända till den yttersta skärven.»
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/42_12.html
