Evangelium enligt Markus, 15 Kapitlet
Jesus föres till Pilatus, förhöres,
dömes, gisslas, begabbas, korsfästes,
uppgiver andan, begraves.
1. Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de
skriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sitt
beslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort och
överlämnade honom åt Pilatus.
2. Då frågade Pilatus honom: »Är du judarnas konung?» Han svarade
honom och sade: »Du säger det själv.»
3. Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom.
4. Pilatus frågade honom då åter och sade: »Svarar du intet? Du
hör ju huru mycket det är som de anklaga dig för.»
5. Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig.
6. Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som de
begärde.
7. Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt
fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under
upploppet begått dråp.
8. Folket kom ditupp och begynte begära att han skulle göra åt dem
såsom han plägade göra.
9. Pilatus svarade dem och sade: »Viljen I att jag skall giva eder
'judarnas konung' lös?»
10. Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna
hade dragit Jesus inför rätta.
11. Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att han
hellre skulle giva dem Barabbas lös.
12. När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: »Vad
skall jag då göra med den som I kallen 'judarnas konung'?»,
13. så skriade de åter: »Korsfäst honom!»
14. Men Pilatus frågade dem: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade
de ännu ivrigare: »Korsfäst honom!»
15. Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem
Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan
till att korsfästas.
16. Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och
kallade tillhopa hela den romerska vakten.
17. Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo samman
en krona av törnen och satte den på honom.
18. Sedan begynte de hälsa honom: »Hell dig, judarnas konung!»
19. Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade på honom;
därvid böjde de knä och gåvo honom sin hyllning.
20. Och när de hade begabbat honom, klädde de av honom den
purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder och
förde honom ut för att korsfästa honom.
21. Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från
Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gå
med och bära hans kors.
22. Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder
huvudskalleplatsen).
23. Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke
emot det.
24. Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig,
genom att kasta lott om vad var och en skulle få.
25. Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.
26. Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att
angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: »Judarnas
konung.»
27. Och de korsfäste med honom två rövare, den ene på hans högra
sida och den andre på hans vänstra.
28. [1]
29. Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
och sade: »Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp
det igen inom tre dagar'!
30. Hjälp dig nu själv, och stig ned från korset.»
31. Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde,
begabbande ord med varandra och sade: »Andra har han hjälpt; sig
själv kan han icke hjälpa.
32. Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ned från
korset, så att vi få se det och tro.» Också de män som voro
korsfästa med honom smädade honom.
33. Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som
varade ända till nionde timmen.
34. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi,
lema sabaktani[2]?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har
du övergivit mig?»
35. Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de:
»Hör, han kallar på Elias.»
36. Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och
satte den på ett rör och gav honom att dricka, i det han sade:
»Låt oss se om Elias kommer och tager honom ned.»
37. Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
38. Då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända
ned.
39. Men när hövitsmannen, som stod där mitt emot honom, såg att han
på sådant sätt gav upp andan, sade han: »Förvisso var denne man
Guds Son.»
40. Också några kvinnor stodo där på avstånd och sågo vad som
skedde. Bland dessa voro jämväl Maria från Magdala och den
Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, så ock Salome
41. -- vilka hade följt honom och tjänat honom, medan han var i
Galileen -- därtill många andra kvinnor, de som med honom hade
vandrat upp till Jerusalem.
42. Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten), och det
hade blivit afton.
43. Josef från Arimatea, en ansedd rådsherre och en av dem som
väntade på Guds rike, tog därför nu mod till sig och gick in
till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
44. Då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död,
och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om det
var länge sedan han hade dött.
45. Och när han av hövitsmannen hade fått veta huru det var, skänkte
han åt Josef hans döda kropp.
46. Denne köpte då en linneduk och tog honom ned och svepte honom i
linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en
klippa; sedan vältrade han en sten för ingången till graven.
47. Men Maria från Magdala och den Maria som var Joses' moder sågo
var han lades.
[1] Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.
[2] Se Betoning i Ordförklaringarna.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/41_15.html
