Bibeln / Evangelium enligt Matteus, 18 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Evangelium enligt Matteus, 18 Kapitlet

               Jesus undervisar om ödmjukhet, talar om
                   faran av förförelser och om rätt
                     beteende mot felande bröder.

  1.  I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade:
      »Vilken är den störste i himmelriket?»
  2.  Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem
  3.  och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder
      och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
  4.  Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han
      är den störste i himmelriket.
  5.  Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager
      emot mig.
  6.  Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom
      vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han
      sänktes ned i havets djup.
  7.  Ve världen för förförelsers skull!  Förförelser måste ju komma;
      men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!

  8.  Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av
      den och kasta den ifrån dig.  Det är bättre för dig att ingå i
      livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda
      fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.
  9.  Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta
      det ifrån dig.  Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än
      att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande
      Gehenna.
 10.  Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger
      eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders
      ansikte.
 11.  [1]
 12.  Vad synes eder?  Om en man har hundra får, och ett av dem har
      kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går
      åstad och söker efter det som har kommit vilse?
 13.  Och händer det då att han finner det -- sannerligen säger jag
      eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio
      som icke hade kommit vilse.
 14.  Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av
      dessa små skall gå förlorad.

 15.  Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom
      det enskilt.  Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din
      broder.
 16.  Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller
      två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens
      utsago'.
 17.  Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen.
      Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig
      såsom en hedning och en publikan.
 18.  Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det
      skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden,
      det skall vara löst i himmelen.

 19.  Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden
      komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det
      beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.
 20.  Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt
      ibland dem.»

 21.  Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många
      gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot
      mig?  Är sju gånger nog?»
 22.  Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan
      sjuttio gånger sju gånger.

 23.  Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla
      räkenskap med sina tjänare.
 24.  Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom
      en som var skyldig honom tio tusen pund[2].
 25.  Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle
      säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för
      att skulden måtte bliva betald.
 26.  Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod med
      mig, så skall jag betala dig alltsammans.'
 27.  Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och
      efterskänkte honom hans skuld.
 28.  Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina
      medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar[3];
      och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade:
      'Betala vad du är skyldig.'
 29.  Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamod
      med mig, så skall jag betala dig.'
 30.  Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i
      fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
 31.  Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa
      vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade
      skett.
 32.  Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du
      onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig,
      eftersom du bad mig därom.
 33.  Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare,
      såsom jag förbarmade mig över dig?'
 34.  Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas
      våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
 35.  Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av
      hjärtat förlåten var och en sin broder.»

[1]  Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.
[2]  Se Pund i Ordförklaringarna.
[3]  Se Silverpenningar i Ordförklaringarna.