Evangelium enligt Matteus, 10 Kapitlet
Jesus sänder ut sina tolv lärjungar.
1. Och han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt
över orena andar, till att driva ut dem, så ock makt att bota
alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.
2. Och dessa äro de tolv apostlarnas namn: först Simon, som kallas
Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son,
och Johannes, hans broder;
3. Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob,
Alfeus' son, och Lebbeus;
4. Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
5. Dessa tolv sände Jesus ut; och han bjöd dem och sade:
»Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i
någon samaritisk stad,
6. utan gån hellre till de förlorade fåren av Israels hus.
7. Och där I gån fram skolen I predika och säga: 'Himmelriket är
nära.'
8. Boten sjuka, uppväcken döda, gören spetälska rena, driven ut
onda andar. I haven fått för intet; så given ock för intet.
9. Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra bälten,
10. icke någon ränsel för eder färd, ej heller dubbla livklädnader,
ej heller skor eller stav; ty arbetaren är värd sin mat.
11. Men när I haven kommit in i någon stad eller by, så utforsken
vilken därinne som är värdig, och stannen hos honom, till dess I
lämnen den orten.
12. Och när I kommen in i ett hus, så hälsen det.
13. Om då det huset är värdigt, så må den frid I tillönsken det
komma däröver; men om det icke är värdigt, då må den frid I
tillönsken det vända tillbaka till eder.
14. Och om man på något ställe icke tager emot eder och icke hör på
edra ord, så gån ut ur det huset eller den staden, och skudden
stoftet av edra fötter.
15. Sannerligen säger jag eder: För Sodoms och Gomorras land skall
det på domens dag bliva drägligare än för den staden.
16. Se, jag sänder eder åstad såsom får mitt in ibland ulvar. Varen
fördenskull kloka såsom ormar och menlösa såsom duvor.
17. Tagen eder till vara för människorna; ty de skola draga eder
inför domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;
18. och I skolen föras fram också inför landshövdingar och konungar,
för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för hedningarna.
19. Men när man drager eder inför rätta, gören eder då icke bekymmer
för huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall
bliva eder givet i den stunden.
20. Det är icke I som skolen tala, utan det är eder Faders Ande som
skall tala i eder.
21. Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas,
ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina
föräldrar och skola döda dem.
22. Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men
den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. --
23. När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan; och om
de också där förfölja eder, så flyn till ännu en annan. Ty
sannerligen säger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom
alla Israels städer, förrän Människosonen kommer.
24. Lärjungen är icke förmer än sin mästare, ej heller är tjänaren
förmer än sin herre.
25. Det må vara lärjungen nog, om det går honom såsom hans mästare,
och tjänaren, om det går honom såsom hans herre. Om de hava
kallat husbonden för Beelsebul, huru mycket mer skola de icke så
kalla hans husfolk!
26. Frukten alltså icke för dem; ty intet är förborgat, som icke
skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som icke skall
bliva känt.
27. Vad jag säger eder i mörkret, det skolen säga i ljuset, och vad
I hören viskas i edert öra, det skolen I predika på taken.
28. Och frukten icke för dem som väl kunna dräpa kroppen, men icke
hava makt att dräpa själen, utan frukten fastmer honom som har
makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna. --
29. Säljas icke två sparvar för en skärv[1]? Och icke en av dem
faller till jorden utan eder Faders vilja.
30. Men på eder äro till och med huvudhåren allasammans räknade.
31. Frukten alltså icke; I ären mer värda än många sparvar.
32. Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom
skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen.
33. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock
jag förneka inför min Fader, som är i himmelen.
34. I skolen icke mena att jag har kommit för att sända frid på
jorden. Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd.
35. Ja, jag har kommit för att uppväcka söndring, så att
'sonen sätter sig upp mot sin fader
och dottern mot sin moder
och sonhustrun mot sin svärmoder,
36. och envar får sitt eget husfolk till fiender'.
37. Den som älskar fader eller moder mer än mig, han är mig icke
värdig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är
mig icke värdig;
38. och den som icke tager sitt kors på sig och efterföljer mig, han
är mig icke värdig.
39. Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister
sitt liv, för min skull, han skall finna det. --
40. Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager
emot mig, han tager emot honom som har sänt mig.
41. Den som tager emot en profet, därför att det är en profet, han
skall få en profets lön; och den som tager emot en rättfärdig
man, därför att det är en rättfärdig man, han skall få en
rättfärdig mans lön.
42. Och den som giver en av dessa små allenast en bägare friskt
vatten att dricka, därför att det är en lärjunge -- sannerligen
säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.»
[1] Se Skärv i Ordförklaringarna.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/40_10.html
